Pulsband ska få Ulriksdalsbarn lära sig mer

Linnéa Jarde, Holger Korall, Julia Gabrielsson och Emma Segebrecht från klass 3:2.
Linnéa Jarde, Holger Korall, Julia Gabrielsson och Emma Segebrecht från klass 3:2.
Initiativtagaren och idrottsläraren Emma Tengström.
Initiativtagaren och idrottsläraren Emma Tengström.
Eleverna har en pulsmätare under tröjan på idrottslektionerna.
Eleverna har en pulsmätare under tröjan på idrottslektionerna.
På surfplattan kan man se hur mycket barnen rör på sig. När mätaren blir blå pausas tiden.
På surfplattan kan man se hur mycket barnen rör på sig. När mätaren blir blå pausas tiden.
En tredjeklass på Ulriksdalsskolan har under hela läsåret haft två extra rörelsepass i veckan och kunnat följa sin puls på en surfplatta.
– Klassläraren tycker att det har blivit lugnare i klassrummet och föräldrarna har varit väldigt positiva, säger idrottsläraren Emma Tengström.

Trots att sommarlovet redan är här har ett gäng från klass 3:2 samlats i Ulriksdalshallen på tisdagsmorgonen för att sparka boll. Då och då springer de fram till idrottsläraren Emma Tengström för att kolla hur de ligger till på surfplattan. ”Hur många medaljer har jag?” frågar sommarfritidsbarnen som bär pulsband under kläderna.

– Man vill veta hur mycket man har kämpat. Man kämpar lite extra för att samla medaljer, säger Linnéa Jarde.

Under hela läsåret har eleverna i klass 3:2 haft två extra idrottslektioner på 20 respektive 30 minuter varje vecka och kunnat följa aktiviteten på lärarens surfplatta. Ju mer barnen håller igång desto fler medaljer kan de samla under lektionens gång. Går pulsen ner under den lägsta nivå som läraren valt för lektionen blir mätaren blå och tidräknaren pausas. Var tionde aktiv minut får eleverna en medalj.

– Nu blir ni snart blåa hörrni, ropar läraren Emma Tengström till ett par av barnen som börjar hoppa och flaxa på stället.

Initiativet till projektet tog Emma Tengström själv efter att ha läst en hel del forskning om hur rörelse påverkar hjärnan och sägs öka inlärningen i klassrummet. När lärarförbundet publicerade en artikel om ett liknande projekt tog Emma upp förslaget med sin chef och de bestämde sig för att prova med en klass.

– Tidigare har man främst gjort det här med äldre barn, men jag tänkte att varför vänta tills de blir äldre, det borde gå lika bra med treorna istället för att vänta till de blev äldre, säger Emma Tengström.

Projektet har fått positiv respons och nästa år utökas projektet med ytterligare en klass.

– Klassläraren tycker att det har blivit lugnare i klassrummet och föräldrarna har varit väldigt positiva. Några av dem skulle vilja se svart på vitt hur det har gått, men det går inte att göra någon hundraprocentig jämförelse i och med att vi inte gjorde några tester innan vi började med det här.

Att mäta och dokumentera hur mycket man rör sig blir allt vanligare. Snart sagt varenda svensk går omkring med en inbyggd stegmätare och gps i telefonen som kartlägger hur långt man har gått, stått och sovit. En del är tveksamma till om ett ständigt mätande och jämförande egentligen ger några positiva effekter. Samtidigt kommer rapport efter rapport om att barn och unga inte rör på sig tillräckligt, med sämre hälsa som följd.

Tanken med pulsbanden är enligt Emma Tengström inte att barnen ska jämföra sig med varandra. Varje pulsband är numrerat och eleverna vet inte vad de andra har för nummer. Intensiteten som krävs för att tiden ska räknas och medaljerna hopas är dessutom anpassad efter varje elevs individuella maxpuls.

– I och med att de är så unga är det viktigt att behålla leklusten. Barnen får oftast välja själva vad de ska göra, så länge de rör på sig. Medaljerna är för elevernas egen skull så att de kan visualisera hur mycket de har rört på sig. Sen kan det vara svårt när man har 27 elever att hålla koll på hur varje elev rör sig under lektionen, men nu kan jag ju se på Ipaden om någon är stilla och få igång den eleven. Det leder ju till positiva hälsoeffekter också, säger Emma Tengström.

Plötsligt har barnen lagt undan den neonfärgade skumgummibollen och leker kull istället. Nu har allihop fått sin första medalj och några är inne på sin andra. Alla fem är överens om att projektet varit kul.

Holger Korall säger att han har kunnat koncentrera sig bättre på lektionerna och får medhåll av klasskamraten Linnéa Jarde. Hon och kompisen Julia Gabrielsson gillar båda att sporta och har tyckt om den extra gympatiden. Sarah Göhle och Emma Segebrecht håller med och har dessutom uppskattat att de fått välja själva och prova på många olika aktiviteter.

Även om kamraterna ibland sneglar på varandras resultat upplever de inte att projektet har lett till att eleverna jämför sig så mycket med varandra.

– Om någon får alla medaljer som man kan få på en lektion så kan vissa bli lite…, börjar Linnéa innan kompisen fyller i.

– Inte riktigt så att man tävlar, men man kan bli stolt över sig själv om man får alla medaljer, säger Julia.

– Och så kan ni väl bli lite imponerade av varandra ibland, frågar läraren Emma Tengström och får ett jakande svar innan barnen försvinner in i leken igen.