Från Pyongyang till Gärdet

Nordkoreanerna lever kvar i Jessica Stiernlöf Walkers tankar i hemmet på Gärdet.
Nordkoreanerna lever kvar i Jessica Stiernlöf Walkers tankar i hemmet på Gärdet.
På leksakspansarvagnen står det att en koreansk soldat kan ta hundra andra soldater.
På leksakspansarvagnen står det att en koreansk soldat kan ta hundra andra soldater.
Nordkorenska pengar med Kim Il-Sung, Kim Jong-Uns farfar och "republikens evige ledare".
Nordkorenska pengar med Kim Il-Sung, Kim Jong-Uns farfar och "republikens evige ledare".
Matteböcker med räkneexempel där amerikanska soldater skjuts och extrem fattigdom där mammor och barn tvättar sig i vattenpölar.
Familjen Stiernlöf Walker har återvänt till vardagen i Sverige och Gärdet efter tre år i Nordkorea.
– Det var konstigt och nästan lite jobbigt att komma hem och att allt bara funkar, säger Jessica Stiernlöf Walker.

Jessica, dottern Vilja och maken Torkel, som varit Sveriges ambassadör i Pyongyang under tre år, har precis flyttat in i lägenheten på Gärdet.

Och det är i Stockholm man kommer bo i åtminstone några år framöver då Torkel jobbar på UD. På golvet ligger böcker från residenset i Pyonyang som familjen inte hunnit få upp på hyllorna, men som man rengjort från nordkoreansk sot.

– Jag sa till Torkel att inte torka bort sotet från böckerna för att jag ville visa upp det. När vi tog upp böckerna sa min dotter ”titta det är Pyongyangluft”, berättar Jessica med sentimental röst.

Kim Il Sung-torget i Pyongyang.

Kim Il Sung-torget i Pyongyang.

För Pyongyang är en kolstad där soten snabbt lägger ett tunt lager på allting. Men det är också en stad med spektakulär arkitektur där stora och häftiga höghus går i pastellfärger berättar Jessica.

– Det är så cool arkitektur. Jag ville visa den för arkitekter i släkten och ge en guidad tur. Men det blev aldrig så med alla spänningar i landet.

Som Sverige i 1900-talets början

Fattigdomen och hierarkin i landet är dock lika påtaglig som sotet. Landsbygden jämför Jessica med Sverige i början av 1900-talet. Folket saknar maskiner och man äger i princip bara en oxe, om man har tur, berättar hon.

Men även bredvid residenset i Pyongyang ligger fattiga kvarter vägg i vägg med de lite mer rika områdena.

– Det finns fattiga områden i staden där det bara är lera på gatorna och jag har sett mammor och barn tvätta sig i vattenpölar. Dessa människor lider, har så lite och hamnar i kläm. Och det enda vi pratar om är Trump och Kim Jong Un, men vi får inte glömma folket som lider. Vi måste hjälpa dem och det är därför jag vill berätta om det här.

Korridor i skola med bilder på amerikanska soldater som misshandlar nordkoreaner.

Korridor i skola med bilder på amerikanska soldater som misshandlar nordkoreaner.

Jessica viskar ofta under samtalet, en vana från Nordkorea. Och hon berättar att familjen alltid gömde undan telefonerna när de skulle prata om känsliga saker eftersom hon är säker på att de var avlyssnade i Pyongyang.

Tror du någon från Nordkorea kommer läsa den här artikeln?

– Den här kan vara så lokal för Östermalm att den inte blir läst. Men jag är säker på att dom lyssnar på radioprogram jag är med i och googlar mitt namn, säger Jessica som gjort flera intervjuer om familjens liv i Nordkorea sedan de kommit hem.

Hur roar sig vanliga nordkoreaner?

– Karaoke är jättepopulärt. Och så spelar de volleyboll vid sin arbetsplatser på lunchen, efter jobbet och så fort de får en lucka. Men det är i Pyongyang, på landsbygden har de nog inte ens råd med bollar eller nät.

I Pyongyang är mycket yta, men lite sanning. Det man köper i affärerna är ofta av dålig kvalitet och sällan fungerar elektronikprodukterna.

Är allt lite av en kuliss?

– Ja, men så är det. När jag skulle fira min 50-årsdag skulle vi till ett ställe med en snurrande takbar. När vi bad om att få åka upp så tvekade personen i hissen länge innan vi fick åka upp. När vi kom upp var det helt mörkt, innan ljusen tändes och musiken sattes igång. Plötsligt hade vi sju personer runt oss, men vi fick bara beställa en sorts drink från menyn.

Jessica visar sedan ett räkneexempel från dotterns mattebok i lågstadiet som lyder ”På en skjutbana står tolv elever och skjuter på amerikanska imperialistsoldater. Av dessa tolv skjuter tre elever först. Hur många elever skjuter sen?”.

Vill inte att lidande människor glöms bort

Att få till vettiga kulturutbyten i landet är oerhört trögt. Efter ett års arbete och övertalande tilläts till slut Pettson och Findusförfattaren Sven Nordqvist att komma till landet för att prata i skolor om sina böcker. Men det var första gången något sådant projekt tillåtits.

En nordkoreansk man på en cykel med sitt djur i koppel.

En nordkoreansk man på en cykel med sitt djur i koppel.

Under åren har Jessica jobbat ideellt och mycket tillsammans med Röda Korset och Unicef för att göra situationen för kvinnor och barn bättre i landet. Och i det arbetet görs det stora framsteg, även om landet är ojämlikt. Hon är extremt mån om att människorna i landet inte glöms bort i galna Twitterinlägg och bisarra historier om räkneexempel som kan vara lätta att skratta åt på avstånd.

– Jag är så redo att berätta, men är rädd att det blir lite ytligt. Dessa saker kan vara kul att berätta om och visa, men för mig finns en kärlek till folket som sliter och går längs långa vägar med stora hål i. Gamla kvinnor som bär jättelass på sina krökta ryggar. Och mammor som tvingas gå höggravida till ett sjukhus flera mil bort bara för att upptäcka att där inte finns någon medicin, utan bara en säng eller en brits, säger Jessica.

Svårt att återvända hem

Att återvända till Sverige var inte helt okomplicerat och Jessica slogs av hur mycket vi tar för givet.

– Det var konstigt och nästan lite jobbigt att komma hem och att allt bara funkar. Alla tar för givet att det ska finnas varmvatten, el och element. När man handlar finns allt och man har råd att säga att man ska ha den senaste av det och av det. Vad betyder det och hur viktigt är det egentligen.

Fakta

Skådis och sjuksköterska

Namn: Jessica Stiernlöf-Walker.

Ålder: 52.

Yrke: Skådespelare och Leg. Sjuksköterska

Bor: Sandhamnsgatan.

Familj: Maken Torkel och dottern Vilja.

Aktuell: Har flyttat hem till Sverige från Nordkorea och berättar om livet där och om människorna i landet.

Fakta

Sverige först med ambassad

Sverige öppnade 1975 som första västlandet en ambassad i Nordkorea. I dag är den enda svenska personalen ambassadören Jonas Wendel och en andre ambassadsekreterare.

Då USA saknar ambassad i landet är Sverige landets skyddsmakt och blir USA:s ombud i diplomatiska frågor i Nordkorea.

Nordkorea är det land med störst skulder till Sverige. 2,7 miljarder kronor ska landet vara skyldigt oss enligt Exportkreditnämnden (EKN). Anledningen är flera stora affärer mellan länderna på 70-talet då Nordkorea bland annat köpte tusentals Volvobilar.