Radhus två miljoner dyrare – på tre år

Hos familjen Jonsson på Halmstadsvägen, Hammarbyhöjden. – Vi ville bo i det här området
Hos familjen Jonsson på Halmstadsvägen, Hammarbyhöjden. – Vi ville bo i det här området
Radhusveteranerna Karin och Arne Liljeborg har bott på på Rottnevägen sedan 1956.
Radhusveteranerna Karin och Arne Liljeborg har bott på på Rottnevägen sedan 1956.
Sparrmansvägen, Hammarby. Bygge av radhus och kedjehus. Sålda för mellan 9 och 12 miljoner
Sparrmansvägen, Hammarby. Bygge av radhus och kedjehus. Sålda för mellan 9 och 12 miljoner
Stadsradhus på Sophie Sagers gata, Kärrtorp. Senaste försäljning omkring 10 miljoner.
Stadsradhus på Sophie Sagers gata, Kärrtorp. Senaste försäljning omkring 10 miljoner.
Längs hela linje17 söder om Skärmarbrink ser vi dem dyka upp i 2000-talsskrud: Rad- och kedjehushusen blir ett allt vanligare inslag när allt fler vill bo nära mossa och badsjö, men utan att behöva avstå från staden och den urbana pulsen. Och priskurvan för radhusboendet pekar brant uppåt.

– Två miljoner är jättemycket pengar, tänk dig att du ska spara två miljoner kronor, det tar otroligt lång tid, säger analyschefen Per-Arne Sandegren.
Bland söderorts församlingar är bara husen i Hägersten och Enskede dyrare.
– Skarpnäck har blivit mer intressant. Prisuppgången talar sitt tydliga språk, säger Per-Arne Sandegren.
Och särskilt stort i Skarpnäcksområdet är intresset för radhus, berättar Henrik Hammarstrand, mäklare på Mäklarhuset i Hammarby och Bagarmossen och som har hela stadsdelen som arbetsplats.

Trycket enormt

I Mäklarhusets egen försäljningsstatistik har kvadratmeterpriset för radhus ut med linje 17 ökat med nästan 30 000 de senaste tre åren.
– Det är enormt. Trycket är jättestort och prisgränsen flyttas hela tiden. De radhus och kedjehus vi sålde nu senast gick för mellan nio och tolv miljoner, och då är det knappt någon trädgård, bara mindre uteplatser. Det är ett tydligt tecken på hur poppis det har blivit. Det börjar ju nästan bli jämförbart med villapriserna i till exempel Enskede och Bagarmossen, säger Henrik Hammarstrand.

Antalet försäljningar av rad- och kedjehus nästan fördubblats sedan 2013.

Henrik Hammarstrand, mäklare

 

En genomgång av de senaste årens medelslutpriser på bostadssajten Booli bekräftar den ökade populariteten. Siffrorna från Booli visar att antalet försäljningar av rad- och kedjehus nästan fördubblats sedan 2013. Och på samma tid har snittpriset gått upp med över två miljoner, från fyra och en halv till sju miljoner kronor. Och den ökade populariteten syns rakt igenom, säger Henrik Hammarstrand – även om läget ytterst avgör priset.

Tjänar mer på radhus än villor

– Just längs linje 17 är det närhet till tunnelbanan avgörande för många köp. Steget att lämna innerstad för ytterstad är mindre om man slipper bli beroende av bil.
Att efterfrågan på radhus ökar handlar till stor del om ett val av livsstil, och om att kunna få närhet till skog men inte behöva avstå från sin urbana livsstil. Men vinsterna är också stora ur ett produktionsperspektiv, menar Henrik Hammarstrand.
– Det är billigare att bygga än hus bland annat för att tomtstorleken är mindre, så man får in fler bostäder på mindre yta och kan såklart tjäna mer på den typen av bebyggelse än villor och mindre hus.

Radhusveteraner

– Vi har bott här sedan 1956 och området har förändrats mycket sedan dess. Folket som bor här har bytts ut. Ungefär tre generationer har bott här under den tiden vi bott här. Det är ungefär ”tre gamlingar” kvar här i området från den tiden, berättar de. Resten är yngre.

Varför valde ni att att bo i radhus?

– Vi valde inte. På den tiden fick man ta det som fanns. Vi satte upp oss på en lista och det dröjde tre, fyra år innan vi fick napp här.

Och områdets karaktär har hunnit förändras.

– Det var väldigt mycket färger här på den tiden, det här huset var rött. Ladugårdsrött. Men alla andra husen hade olika färger.

På den tiden fick man ta det som fanns. Vi satte upp oss på en lista och det dröjde tre, fyra år innan vi fick napp här.

Karin och Arne Liljeborg, 85, radhusveteraner.

 

Erik Jonsson öppnar dörren när vi knackar på i ett av radhusen på Halmstadvägen i Hammarby. Familjen Johansson flyttade in 2015.

– Vi har aldrig haft ett hus förut, det är ett stort projekt som jag inte vill lägga min tid på. Radhus är ett bra mellanting mellan hus och lägenhet. Och storleken var också avgörande. Det finns inga 150-kvadratslägenheter att få tag i, säger Erik Jonsson.

Läs också intervun med urbanforskaren Mats Franzén om radhusets förvandling i tid