Raggare hade träff på demensboende

Raggarna tar för sig av fikat utanför demensboendet.
Raggarna tar för sig av fikat utanför demensboendet.
Boende åker på cruisingtur.
Boende åker på cruisingtur.
Alla var delaktiga under raggarträffen.
Alla var delaktiga under raggarträffen.
Halva Moonshine Cruisers styrelse närvarade.
Halva Moonshine Cruisers styrelse närvarade.
Många tog en tur i den här bilen.
Många tog en tur i den här bilen.
Trodde du att raggare var ett gäng hårdhudade killar som inte har mycket till övers för andra? Tänk om. Grabbarna på Moonshine är ett gäng riktiga mjukisar. I helgen ordnade de en klassisk raggarträff för ett demensboende i Flemingsberg.

Säg raggare och många kanske tänker på ett gäng hänsynslösa typer som super och ställer till med oreda på stan. Men raggarkulturen kan precis lika gärna handla om fika, korvgrillning och gemenskap, i alla fall om man får tro grabbarna på Moonshine Cruisers.

När aktivitetssamordnaren Carola Lundqvist på demensboendet Kullabo i Flemingsberg ringde upp och frågade om de kunde fixa en raggarträff för de boende tvekade de inte en sekund.

– Det var inga diskussioner. Det är det raggarlivet handlar om. Vi gillar att visa upp oss och kan man göra det för en god sak, så självklart, säger Mange Nesterud.

I lördags var det dags. De boende och personalen hjälptes åt att spärra av parkeringsplatserna och sätta upp koner som visade vägen innan sex fräcka bilar rullade uppför backen till hemmet.

– Det var helt fantastiskt. Det där mullrande ljudet när man vrider om nyckeln och motorn går igång var helt underbart. Det lever vi länge på, säger en av de boende, som inte kan framstå med namn på grund av patientsekretessen.

– Du åkte ju Cadillac med mig du, säger Carola Lundqvist, som sitter med Mange Nesterud och Mikael ”Lill-Micke” Gardelius från Moonshine i varsin fåtölj i Kullabos entré på måndagseftermiddagen och pratar om helgens event.

Carola Lundqvist, Magnus Nesterud och Mikael ”Lill-Micke” Gardelius.

Plötsligt hörs sång från den intilliggande korridoren. ”My baby drove up in a brand new Cadillac”, gnolar en boende medan hon kommer in i rummet med sin rullator. Det krävs inte mycket tjat från Carola för att hon ska sjunga hela första versen och refrängen för full hals.

– Eftersom boendet profilerar sig mot yngre dementa finns det människor i alla stadier av demens här. Vissa är ju väldigt klara i huvudet medan andra befinner sig i det allra sista stadiet, därför kan det vara svårt att åka på utflykter där alla kan vara med. Då tänkte jag att vi får ta en utflykt hit till dem istället. Och alla, oavsett nivå, var verkligen delaktiga i lördags, säger Carola Lundqvist.

De som ville fick åka med på en minicruising i en av bilarna, andra nöjde sig med att se på, umgås och fika. Trubaduren Erik Svedberg ställde upp frivilligt och stod för levande musik.

Carola Lundqvist har själv lagt ner en stor del av sin fritid på arrangemanget. Hon tror att målgruppen är helt rätt, eftersom många boende tillhör den generation som ofta har en relation till raggarkulturen.

– När jag pratade om det här med en boende innan träffen, så lös hon upp och berättade att hon hade åkt raggarbil som ung. Tio minuter senare så minns hon inte vad vi pratat om, men den positiva känslan, bara av att ha pratat om det, fanns kvar hos henne resten av dagen, berättar Carola Lundqvist.

Hon har själv varma raggarminnen från ungdomens Värmland och minns det som en gemenskap där alla var välkomna. Mange och Lill-Micke håller med och tycker att raggarkulturen många gånger är missförstådd.

– Jag tror att många boenden är lite rädda för oss. Men raggarlivet är en positiv kultur. Jag brukar säga att vi är den enda subkulturen som är för något. Vi är för att ha roligt och träffas och umgås. Träffen här påminde ganska mycket om hur det brukar se ut nere på klubben, säger Mange Nesterud.

Både boendet och raggarna siktar på att Björnkullaträffen ska bli en årlig tradition.