Ny regnbågsbänk på plats när Pride firades

Den nya pridebänken är i metall och (förhoppningsvis) svårare att vandalisera.
Den nya pridebänken är i metall och (förhoppningsvis) svårare att vandalisera.
Ett hundratal stolta Rissnebor och deras vänner picknickade för mångfald i helgen.
– Det viktigaste är den gemenskap som man känner, att ingen ska känna sig ensam, säger deltagaren Astrid Eriksson.

Ett hundratal personer dök upp i fredags under årets pridepicknick i Rissne. Firandet anordnades för andra året i rad, och var mycket efterlängtat, inte minst efter förra årets tråkiga händelser. En av deltagarna då, Peter Pettersson, som blev vald till Årets Hetero av QX förra året, blev misshandlad då han sa till några ungdomar som slet ner en prideflagga.

2016 vandaliserades även den regnbågsbänk samt afrosvenskarnas bänk som unga Rissnebor själva hade målat.

I år kom den utlovade nya regnbågsbänken i mer robust metall på plats, till mångas glädje.

– Den va väldigt fin, hoppas att den får stå kvar. Man blev ju lite orolig dan efter när den var borta, men den stod tydligen hos Förvaltaren eftersom den ska sättas fast ordentligt, säger deltagaren Astrid Eriksson.

”Ingen ska känna sig ensam”

Hen är själv från Rissne och har bott här i nästan hela sitt liv. För Astrid var det viktigaste med pridefirandet att visa på den gemenskap som finns i området.

– Det viktigaste är den gemenskap som man känner, att ingen ska känna sig ensam. Folk gick runt och pratade med varandra, och vi kallade till oss lite folk som såg ensamma ut. Det var jättetrevligt, säger hen.

Trots förra årets tråkigheter så valde Astrid och sambon att delta.

– Det kändes extra viktigt att vara med i år, men jag och min sambo var oroliga, men vi hade stöd av våra vänner, konstaterar hen.

Picknicken pågick mellan 16-19 och lockade flera sällskap att slå sig ner i gräset. En dj spelade musik och flera personer höll tal.

Ungdomar visade missnöje

Lite innan picknicken skulle börja dök ett antal ungdomar upp som visade sitt missnöje med pridefirandet.

– De satt vid fontänen, men tittade mest på när man satte upp alla prideflaggor. Det märktes att de va intresserade av vad som hände, men det var ingen som var aggressiv som förra året. Men vi gjorde ändå så att vi följdes åt hem, ingen gick ensam. Man ställde upp för varandra, säger Astrid Eriksson.

Blir det en pride för dig även nästa år i Rissne?

– Ja, det vill jag men eftersom det var färre som kom i år än förra året så måste man nog engagera sig mer. Jag själv till exempel. Det behövs nog även folk utifrån, för är det bara vi som bor här i Rissne, då blir det lätt att vissa inte vågar komma, gissar hen.