Relationen blev ett fängelse för Jenny

Mannen var Jennys första kärlek, men han blev snart allt mer svartsjuk och utsatte Jenny för både psykisk och fysisk misshandel.
Mannen var Jennys första kärlek, men han blev snart allt mer svartsjuk och utsatte Jenny för både psykisk och fysisk misshandel.
Lidingöbon Jenny blev under flera år misshandlad av sin pojkvän både fysiskt och psykiskt.

Nu skriver hon en bok med förhoppning om att nå ut till andra som har varit, eller är, i samma situation.

– Det är ett väldigt hett ämne, men ändå så tabubelagt, säger hon.

Det var sommaren 2011 och Jenny var på väg hem då hon körde omkull med cykeln. Men en då okänd man och hans kompis kom till hennes undsättning.

– Det här är en solskenshistoria från början. Han såg till att jag kom hem, han blev min hjälte från första stund och jag har alltid sett honom som världens finaste, säger hon.

Jenny och mannen bytte nummer och fortsatte att höras sporadiskt under hösten. Först när de känt varandra i åtta månader blev de ett par.

– Det var väldigt bra till en början, nästan för bra för att vara sant. Han var även min första kärlek, berättar Jenny.

Paret hade mestadels ett distansförhållande och efter en tid flyttade han utomlands för att jobba i några månader.

– Då började jag se hans svartsjuka sidor. Hade vi till exempel bestämt en tid vi skulle höras på Skype och jag inte svarade kunde han kalla mig för hora, slampa eller liknande. Han gjorde mig fruktansvärt ledsen, men han sa ”jag gör så här för att jag saknar dig”.

När han kom hem från sin utlandsvistelse hade Jenny en förhoppning om att hans svartsjuka skulle avta. Men med tiden eskalerade den i stället.

– Det kunde vara små saker som att jag alltid skulle lämna och hämta honom från jobbet eller att jag bara tilläts lyssna på en viss radiokanal. En gång märkte han att jag hade bytt radiokanal i bilen då jag var ute och körde själv, då straffade han mig.

Straffen kunde komma när helst han tyckte att Jenny hade gjort fel. De kunde vara av olika karaktär, såsom glåpord eller att hon sprutades ned med vatten eller att hon var tvungen att sova i blöta lakan.

– Till slut fanns det inget med mig som var bra. Han förfulade mig och fick mig att göra så mycket fula saker. Han manipulerade mig verkligen. Till slut kunde jag inte ens skilja på ja och nej. Jag försökte säga ifrån men var samtidigt så himla rädd och kände mig som en fånge i min egen lägenhet. Mot slutet var jag rädd jämnt.

Fallet kom så småningom upp i tingsrätten. Strax innan rättegången var däremot åklagaren nära att lägga ner fallet på grund av att denne tyckte att det saknades bevis.

– Men bevis var ju det enda som fanns! Jag har vittnen, ärr och bestående skador. Även sms där han skriver att han är glad att han slog mig, berättar Jenny.

Hennes före detta pojkvän har erkänt såväl misshandel som mordhot – trots det slipper han fängelse. Tingsrätten dömde honom till tio månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning, men domen överklagades. Hovrätten ändrade sedan domen till ”skyddstillsyn med behandlingsplan” – en behandling som ska pågå under 2 timmar och 15 minuter varje vecka under ett års tid.

– Domen känns som ett hån. Från flera månaders fängelse till några timmars behandling per vecka. Utöver det kan han leva helt fri, säger Jenny.

En stor del av brottsligheten begicks när mannen var alkoholpåverkad. Eftersom mannen slutade dricka och tog psykologkontakt ansåg hovrätten att han bättrat sig på flera punkter. Han förlorade dessutom sin tidigare anställning på grund av de brott han dömts för, vilket enligt hovrätten ska anses som förmildrande omständigheter.

Jenny berättar om den sista kvällen, då när polisen kom och hämtade hennes pojkvän – mannen hon då hade haft ett förhållande med i två års tid och känt i nästan tre. En granne hade ringt polisen eftersom hon var trött på att höra Jennys rop på hjälp.

Men hennes historia slutade inte då.

Den har bara börjat.

Nu skriver den unga Lidingökvinnan på sin bok, men inte bara för att berätta sin historia.

– Jag vill hjälpa andra utsatta kvinnor, men jag vill även att fler blir dömda för brotten som de har begått. Det är så många där ute som anmäler, men du måste själv rota fram alla bevis, därför skriver jag den även som en handbok för hur man skaffar bevis.

Jenny vill även uppmana folk att våga se verkligheten.

– Våga fråga om något är fel, blunda inte för det. Tänk om någon frågat rätt ut och jag hade sagt ”ja, han slår mig”. Det enda han troligen ångrar i dag är att han har blivit påkommen. Det har tagit tid, men jag inser ju att jag var ett offer i min relation. Samtidigt är jag en överlevare och skammen ligger hos honom, inte hos mig. Och pratar inte jag om det, vem ska då göra det?