Risk råka illa ut i kollektivtrafiken

Karin Koch var helt oförberedd på attacken som skedde efter att hon bett en kvinna att lugna ner sig.
Karin Koch var helt oförberedd på attacken som skedde efter att hon bett en kvinna att lugna ner sig.
Vällingbybon Karin Koch blev nedsparkad när hon försökte säga till en störande person på tåget. Men ingen av medpassagerarna tog någon notis.

– Det var som att jag var osynlig.

Förra fredagen var Karin Koch från Vällingby på väg till jobbet. I vagnen på pendeltåget satt en kvinna vars beteende hon upplevde som störande.

– Hon satt och gallskrek, berättar Karin som efter en stund gick fram till kvinnan för att försöka få henne att lugna ner sig.

Men när Karin började prata med henne och bad henne att dämpa sig sparkade kvinnan plötsligt till Karin hårt i magen så att hon tappade balansen och ramlade ihop på golvet.

– Jag var inte ens otrevlig, säger Karin som var helt oförberedd på attacken.

Men när hon såg sig omkring i vagnen verkade det som att ingen hade sett vad som hände, trots att det satt fullt med folk runt omkring.

– Det var ingen som frågade hur jag mådde. De andra passagerarna bara fortsatte att läsa tidningen eller titta rakt fram. Det var som att jag var osynlig, säger Karin som hade ont i magen i flera dagar efter misshandeln.

Hon vill berätta om det hon var med om för att väcka debatt om civilkurage och medmänskligt engagemang, men är tydlig med att hon inte förväntar sig att någon ska ingripa i en farlig situation. Samtidigt tycker hon att alla borde har nog med empati för att åtminstone fråga hur det gick.

– En vänlig kommentar hade räckt långt. Men ingen sa ett ord, det är typiskt svenskt.

Brian Palmer, socialantropolog­ vid Uppsala universitet, känner igen Karins fall som ett ganska vanligt fenomen.

Han tror att en del av förklaringen är att en­skilda personer inte kommer sig för att ta initiativet i en större grupp.

– Om det bara var ett enda vittne­ är chansen större att han eller hon skulle känna ett personligt ansvar, men i en grupp förlitar sig många på att någon annan ska ingripa.

Han säger att det visserligen finns en annan tradition av att pra­ta med främlingar på offentliga platser i hans hemstad New York, men hävdar att bristen på engagemang är ett storstadsfenomen snarare än ett nationellt problem.

– Det finns liknande debatter om nonchalans bland omgivningen i New York, Paris och Seoul, det är en del av storstadsmoderniteten. Mitt intryck är att pliktkänslan och samhällsmoralen är jämförelsevis hög i Sverige.

Risken att utsättas för brott är som störst i anslutning till kollektivtrafiken. En ny studie från KTH visar att 62 procent av alla polisanmälda brott sker inom 500 meter från en tunnelbanestation.

Studien ger också ett annat perspektiv på frågan om det är farligast i innerstan eller i förorten. Sett till antalet brott är centrala miljöer mest våldsdrabbade, men satt i relation till hur många människor som rör sig i området är de mer perifera stationerna farligare.

De tio mest utsatta t-banestationerna i Stockholm ligger alla utanför tullarna, och av de fem första är samtliga ändstationer.

Enligt Vania Ceccato, ansvarig forskare­ för studien, speglar resultatet en brottslighet som redan existerar i de aktuella områdena.

Karin Koch har polisanmält misshandeln på pendeltåget. Polisen ska nu gå igenom övervakningsbilder från tåget för att försöka identifiera kvinnan som misshandlade henne.

Fakta

Stationer med risk för brott

(Beräknat utifrån antal per­soner som rör sig i området.

Källa: KTH