En jättenäckros som hänger i trådar. Ankor som badar i bubbelplast. Tusentals prästkragar spridda över golvet; allt gjutet i silikon.

När konstnären Roland Persson går runt bland sina verk släpper han ut med ett försiktigt skratt.

– Ett tag hade jag svårt att gå förbi något utan att undra hur det skulle kunna gjutas.

Konstnären är född i Hudiksvall och utbildad vid konsthögskolan i Umeå.

Angie Gray

Nu har han samlat sina verk från 25 år tillbaka på Färgfabriken i Liljeholmen.

Utställningen har fått namnet Being Mortal Hurts, som knyter an till människans sårbarhet och spåren som den lämnar kvar.

– Lokalen är jättefin, jag har önskat att ställa ut här så det känns fantastiskt, säger han.

Roland Persson är Värmdöbo sedan 30 år tillbaka och har sin ateljé i Klintens färgfabrik i Nacka. Men han jobbar också ofta hemifrån sitt hus, i närheten av Grisslinge.

– Jag jobbar ofta utomhus och mycket av det jag gjuter av och använder i min konst, kommer från min tomt här på Värmdö. I stort sett varenda gren här har använts.

Roland Persson gör de flesta av sina verk i ateljén i Klintens färgfabrik i Nacka eller hemma i huset på Värmdö.

Sofia Olander

Ibland gjuter han av hela träd, som en ek som hade fallit i stormen, berättar han.

– Det är en frihet och en lugn tillvaro här ute som passar bra att skapa konst i.

Men det annars rätt vanliga skärgårdstemat ute på Värmdö är han inte intresserad av.

– Jag fokuserar mer på naturen och sådant som är lite visset, säger han.  

Visat i Liverpool

Roland Perssons verk har visats på bland annat Liverpoolbinnealen, som är Storbritanniens största festival för samtida visuell konst.

Roland Perssons verk ”Mouth of Medusa”, föreställande en jättenäckros.

Angie Gray

Han finns representerad med ett 50-tal verk i privata samlingar i Sverige och Finland och är nominerad till ett av Nordens mest betydelsefulla konstpriser, Art Fennica.

Roland Persson pekar på samlingen med prästkragar.

– Det är mitt första stora silikonverk ”Älskar, älskar inte” och det är nog min favorit. Jag har gjutit 30 000 prästkragar till det här verket. De har en botten i mig och var jag var då, i en sorts skilsmässohistoria. Jag har en personlig relation till i stort sett varje verk.

I verket "Mother" förenas pumpan med moderns kroppsliga närvaro.

Angie Gray

Hur ser processen ut?

– Jag måste alltid få tag på det jag ska gjuta. Jag hittade jättepumpan på ICA Maxi i Haninge, till exempel. Ibland använder jag mig av uppstoppade djur. Jag fascineras av föremål som ligger i skogen och mellanpunkten där föremål går tillbaka till att bli natur igen.

Att använda silikon kan vara knepigt. Men det har också sina fördelar.

– Det kan vara kladdigt, det fastnar överallt. Men det är ett tacksamt material när man ska jobba med färg. Jag är målare i botten och har hoppat mycket mellan olika material.

Ett av verken, ”Dreamhouse”, kan man vandra runt i. Väggarna och golven är gjutna i silikon och låter betraktaren reflektera över sina drömmar.

Vad vill du säga med utställningen?

– Jag använder mig av fabler, poesi och ibland humor. Jag vill ta upp idén om saker som är glömda, slängda. Sårbarheten är en genomgående känsla. En smärta men också ett försök till hopp.

Verket ”Älskar, Älskar inte”, spelar på folktron där prästkragen kan ge svar på om den man älskar besvarar ens känslor.

Angie Gray