Del 3: Ryssen kommer tillbaka!

Adelsgodset Sundby på Ornö i Haninge brändes och skövlades tiillsammans med över 40 gårdar och torp i området.
Adelsgodset Sundby på Ornö i Haninge brändes och skövlades tiillsammans med över 40 gårdar och torp i området.
Efter ett par veckors härjningar och plundring i Stockholms skärgård styrde den ryska flottan söderut för att angripa även Nyköping och Norrköping. Men faran i Stockholm och Roslagen var inte över.

På Ljusterö i Österåker berättas att Beata Clerk, ägare till Västra Lagnö säteri fick fly med man och dotter till en liten ö. Där fick hon på håll, ”med bäfwande hiertta och rinnande ögon”, se hur hennes gård brändes ned.

Det var 13 juli 1719.

En månad senare kom den ryska galärflottan tillbaka efter att ha bränt Norrköping, Trosa och Nyköping.

Så snart fartygen fick landkänning släpptes kosackerna lösa



”Så snart fartygen fick landkänning släpptes kosackerna lösa och ryttarna sprängde fram för att leta reda på boskap och gårdar. Soldater och båtsmän angrep de byggnader som låg närmast angöringsplatsen” skriver Gunnar Lind i sin bok Brända hemman.

Den här gången brände ryssarna torp, gårdar och byar som de missat eller avsiktligt hoppat över på vägen söderut.

Små öar angreps av en eller bara några få galärer, medan större öar kunde få påhälsning av 20 eller fler.

Hur kunde ryssarna hitta i skärgården?
–Man hade med sig lotsar. Det vet vi från vittnesmål – både frivilliga och ofrivilliga. För de hittade ju till minsta lilla vik. Så uppenbarligen hade de hjälp, säger Gunnar Lind.

I början av augusti angreps Dalarö i Haninge där krogen, tullhuset och alla andra byggnader – bostäder för öns 200 invånare – stacks i brand.

13 augusti försökte sig ryssarna än en gång forcera det smala sundet Baggensstäket i Nacka, den här gången med 3 000 soldater, men stoppades åter av svenskarna.

Norrtälje från söder

Norrtälje från söder. Teckning av Henrik Haij, troligen utförd 1664. (Kungliga biblioteket)

I stället fortsatte de norrut och gav sig bland annat på herrgården i Östanå på fastlandet innanför Ljusterö och mindre öar i Furusundsleden innan de till slut angrep Norrtälje. Trots att staden skulle skyddas av både uppbåd och soldater kunde ryssarna sätta eld på hela staden, kyrka och allt. Det blev hårda vintrar för de runt 650 invånarna innan nya hus byggts, berättar Gunnar Lind i sin bok.

Först därefter gav sig den ryska flottan hemåt. Kvar i skärgården av hus och åkrar, båtar, bryggor, skog och redskap var bara aska och förstörelse.

Så hur gick det sedan? Reste sig de utblottade skärgårdsborna mot sitt kungahus som tsar Peter den Store ville? Och ledde härjningarna till fred?

 

Fakta

Härjningarna i skärgården under augusti 1719

4-12 augusti. Dalarö angrips.

13 augusti: Den ryska flottans två avdelningar återförenas och försöker på nytt ta sig genom Baggensstäket men slås tillbaka i slaget vid Stäket.

15 augusti: Grinda och Lindalssundet angrips. Ryssarna ger sig även på Sund, Boda och Kalvön.

16 augusti: Älgö, Betsö och Fåglarö bränns.

17 augusti : Östanå herrgård bränns. Likaså hus och gårdar på Huvön, Ålön, Fermsholmen, norra Ljusterö, Siarö, Själbottna, Smedsholmen, Yxlan, Sikmarö, Blidö, Söderöra, Norröra, Oxhalsö och Vidinge.

18 augusti: Ålandet, Marö, Gräskö, Rådmansö, Tjockö och Lidö angrips och härjas.

19 augusti: Ryssarna avslutar med att härja Norrtälje, Norrtäljeviken, Väto och Söderarm.

Källa: Brända hemman, Wikipedia