Så åker du till jobbet i framtiden

Linbana till pendeltåget, spårtaxi ner på stan eller kanske förarlösa bussar mellan stadsdelarna.

Lokaltidningen Mitt i har kartlagt politiska visioner och frågat experter för att ta reda på hur vi ska resa kollektivt i framtiden.

Den senaste gången Stockholms kollektivtrafik fick ett nytt trafikslag var den 1 oktober 1950.

Då invigdes tunnelbanan med en jungfrutur mellan Slussen och Hökarängen. Men nu menar flera politiker i länets kommuner att det är dags att ta in fler typer av fordon i SL:s maskinpark.

– Det kan låta lite som science fiction. Men om man hade beskrivit hur vi färdas i dag för någon på 1700-talet hade de nog sagt detsamma, säger Stefan Bergström (C), kommunalråd i Sundbyberg, om förslaget med förarlösa bilar som glider fram på spår fem meter uppe i luften.

I Huddinge vill kommunen knyta ihop Kungens kurva med Skärholmen med hjälp av förarlösa bussar i skytteltrafik, och de senaste åren har två förslag om linbanor lagts fram – över Riddarfjärden i centrala Stockholm, och över E18 i Upplands-Bro.

Betydligt längre har man kommit med planerna i Sollentuna. I maj gick kommunen ut med ett programsamråd för ett förslag på en linbanesträckning mellan pendeltåget i Häggvik och Väsjön – ett nytt bostadsområde där det planeras för nästan 3 000 nya bostäder.

– För att möta politikernas krav om kollektivtrafikförsörjning måste man ibland titta utanför ­ramarna, säger Anders Hallmén, planeringschef i Sollentuna kommun.

SL har i dag inga planer på någon linbana – men på avdelningen för strategisk utveckling följer man Sollentunas exempel med stort intresse. För avdelningschefen Jens Plambeck var linbanan över floden Themsen i centrala London en ögonöppnare.

– Som trafikkoncept är linbana trovärdigt, det är helt klart värt att titta på. Det passar speciellt bra över vattendrag, infrastrukturbarriärer och känsliga naturom- råden, säger han.

Ett trafikslag som kan slå igenom på bred front i framtiden är pendelbåt. Just nu utreder SL tre nya linjer: Ulvsunda till Södersjukhuset, Ekerö till Klara Mälarstrand (mitt emot Stadshuset) via Gamla stan samt en förbindelse över Riddarfjärden mellan Kungsholms torg via ­Söder Mälarstrand till Klara ­Mälarstrand.

Samtidigt har ett antal forskare på KTH gjort en studie som undersöker om den vattenburna kollektivtrafiken i Stockholm går att bygga ut för att minska trycket på land.

– Svaret är ja, om man kan föra in det på ett systematiskt sätt, säger Karl Garme, forskare på KTH.

Några förutsättningar är att koppla ihop båtarna med andra trafikslag så att det går snabbt att byta.

Dessutom krävs en hög turtäthet för att pendelbåt ska uppfattas som ett fullvärdigt alternativ, tror han.

– Man ska inte behöva tänka på om man åker på köl, räls eller väg, säger Karl Garme.

Framtidens kollektivtrafik handlar dock om mer än nya trafikslag.

Karolina Isaksson på Statens väg- och transportforskningsinstitut tror att stadsplanering är en del av lösningen.

Det innebär mer yteffektiv bebyggelse och mindre utrymme för bilar och parkeringsplatser.

Cyklandet är en stark trend, och för att möta den måste vi norpa ytor från bilarna. I gengäld skapas en trevligare stadsmiljö, säger Karolina Isaksson.