Så är livet i slutet av tunneln

Awad Abdulgadir basar över Norsborg, slutstationen längst västerut på den röda linjen.
Awad Abdulgadir basar över Norsborg, slutstationen längst västerut på den röda linjen.
Sist på röda linjen och så långt västerut du kan komma.

På Norsborgs t-banestation hamnar såväl trötta festare från city som kvarglömda hundar.

– Folk glömmer allt, ­säger stationschefen Awad Abdulgadir.

Golvet vibrerar. Tystnaden bakom den rosa ståldörren bryts av ett rytmiskt muller. Ovanför är ett nytt tåg på väg in på stationen.

– Här är mässen, det är här som tunnelbaneförarna håller till, säger Awad Abdulgadir och visar in i ett litet rum.

Det händer lite då och då, särskilt på helger, att personalen får väcka dem som somnat och åkt för långt. Ibland mycket för långt.

– En gång var det en kille som var jättefull. Först somnade han och hamnade här. Sedan när han åkte tillbaka somnade han igen och hamnade i Ropsten också, säger Awad Abdulgadir.

– Ibland kan det uppstå hotfulla situationer, när folk inte vill betala. Men det händer inte så ofta.

I ”mässen” finns ett par stolar och ett bord. Samt en förbandslåda. De kala vita väggarna verkar nymålade, men den röda plastmattan på golvet ser inte ut att ha bytts sedan stationen invigdes 1975. På en dörr sitter fortfarande en dekal med den gamla SL-loggan och texten ”befälsrum”.

– Men härinne är det mest skräp nuförtiden, säger Awad Abdulgadir när han tittar in.

Från Fittja och framåt tunnas antalet passagerare ut allt mer. I Norsborg är vagnen nästan tom. Ute på plattformen dröjer det bara någon minut tills alla har tagit sig ner för rulltrapporna och inte en själ syns till. Bara surrandet från tunnelbanetågen hörs. Awad Abdulgadir tror att det kommer att bli livligare när den nya tunnelbanedepån byggts klart i berget intill.

– Mycket kommer att ändras här då när det jobbar folk med att laga tågen här.

Nere vid spärrarna varvar en rulltrappa upp när en passagerare kliver på. Alan Bekir ska just börja på kvällsskiftet inne i spärrvaktens bås.

– Jag trivs med jobbet men ibland blir det stökigt. Ungdomar försöker tvinga oss att öppna spärrarna. När vi vägrar stoppar de rulltrapporna upp till Eriksberg och vi får gå ut och sätta i gång dem.

Spärrvakten är den som får rycka in när någon glömmer något ombord. Allra vanligast är att passagerare glömmer väskor, paraplyer, plånböcker och systemkassar, men det har också hänt att kvarglömda hundar hittats, berättar Awad Abdulgadir. Ibland kan det bli riktigt dramatiskt.

– Det var en kvinna som glömde sin barnvagn – med barnet i. Hon hade många små barn som sprang i väg och flera påsar som hon bar på och plötsligt stängdes dörren. Hon blev hysterisk förstås. Men vi upptäckte det direkt och kunde kontakta tågföraren.

Rulltrappan varvar ner igen och ljudet dämpas till ett väsande i bakgrunden, sedan hörs det rytmiska mullret igen.

Ett nytt tåg är på väg in till sin slutstation.

Det var en kvinna som glömde sin barnvagn – med barnet i.awad abdulgadir

Fakta

Norsborgs station

Invigd: 1975.

Antal påstigande passagerare: cirka 2 500 per dygn.

Avstånd från Slussen: 20,8 kilometer.