Så minns vi bion i Vallentuna

En biografisk tidsera har nu gått i graven. På tomten som bion har stått på ska det nu byggas bostäder istället.
En biografisk tidsera har nu gått i graven. På tomten som bion har stått på ska det nu byggas bostäder istället.
Vallentunas biohistoria tog egentligen slut redan för två år sedan.

Sedan dess har den gamla kultbyggnaden fått förfalla.

– Det är en epok som går i graven, säger Pernilla Järveroth.

Huset intill Banvägen byggdes 1938. Här har det bedrivits bioverksamhet sedan starten.

– Det var en paradbyggnad på den tiden. Det är inte många byggnader från 30-talet i Vallentuna som är kvar idag, säger Pernilla Järveroth, kultur- och fritidschef.

Bion drevs under drygt 40 år av paret Henry och Inga Tonman, de bodde även på ovanvåningen. Den sista filmen visades 2013 var Små citroner gula och drog 41 besökare. Bion var fram till slutet en av få biografer i landet som fortfarande visade film på analogt vis.

– Det är en epok som går i graven, men samtidigt är det något nytt som tar vid, säger Pernilla Järveroth.

Erik Borschestig minns hur han såg cowboyfilmen på bion på 1950-talet. Han stod i kön och försökte göra sig lång för att komma in på de filmer han var för ung för.

– Jag minns dem som var ett par år äldre än mig, bondsöner, de kom till bion på traktor.

Inne på bion satt publiken och sköt med ärtrör på bioduken så att den vajade. Maskinisten fick komma ner och avbryta hela föreställningen.

– Jag minns också hur jag såg Jungfrukällan av Ingmar Bergman, han gjorde konstiga filmer – och nu är han på en sedel! Nej, tackar vet jag Yngve Gamlin, det var en riktig komiker!

Marita Ljungman, ordförande i IOGT-NTO Vallentuna som haft bion som sin föreningslokal sedan 1988 då de tog över byggnaden, minns också bion.

– Jag kommer ihåg från det att jag var liten att det inte alltid var den film som annonserades för som visades. En gång skulle jag se en western-film, men så var det en skräckis som visades. Då var det lite läskigt att ta sig hem i mörkret, minns jag.

Marita säger att det är lite vemodigt att nu lämna bion bakom sig efter att föreningen varit där i nästan 27 år.

– Men det var omöjligt för oss att ha kvar bion driven på ideella krafter.

Vad minns du från bion i centrum?

Helena Langhard, 36 år

– När jag var liten såg jag barnfilmer där. Det var en stor händelse att gå på bio när jag var liten. Även om jag inte minns någon speciell film jag såg vet jag att jag tyckte att det var jätteroligt.
Erik Axh, 9 år

– Jag har inga egna minnen av bion men mamma har berättat att hon brukade gå dit. Själv skulle jag inte vilja se film där. Det verkar så gammalt och omodernt. Samtidigt är det synd att det inte finns så mycket gammalt kvar här.
Kicki Milton, 65 år

– Mest minns jag skolbion eftersom jag har jobbat i skolan. Privat minns jag att mina barn kom in på barnförbjuden bio där. Huset har alltid varit fult. Det var inte riktigt samma sak som att åka in till stan och gå på bio.
Claes Funck, 69 år

– Jag flyttade hit 1984, redan då var bion gammal. Jag har sett någon film där men huset har alltid varit felplacerat på något sätt. Det är bra att det rivs för det ha missprytt infarten till centrum.
Gunnel Nilsson, 69 år

– När jag var liten var det storslaget att gå på bio. Jag brukade gå på söndagsmatinéer. Biobiljetten kostade 75 öre och så kunde man gå till kiosken och köpa en tablettask för 25 öre - så hade hela veckopengen på en krona gått!