Somnade på Huddingevägen

Kvinnan skulle åka en sväng med bilen. Men på Huddingevägen somnade hon till vid ratten och kolliderade. Nu har hon dömts.

Det var en måndag i slutet av november förra året som en kvinna från Huddinge tagit bilen hemifrån. När hon senare körde längs Huddinge­vägen somnade hon till vid ratten och körde in i en annan bil, så illa att föraren i den andra bilen skadade nacken och chockades.

Att det sker olyckor när förare somnar vid ratten är ett problem man är väl medveten om på Motormännens riksförbund.

– Det vi har sett utifrån Trafikverkets rapporter är att 10–20 procent av olyckorna sker i samband med att föraren somnat till vid ratten. Vi ser det som ett väldigt stort problem, det är ungefär lika många som kör onyktra, säger Niklas Stavegård, trafiksäkerhetsansvarig hos Motormännens riksförbund.

Att någon döms för det är dock betydligt mer sällsynt, menar man på förbundet.

– Det är väldigt ovanligt, jag har inte hört talas om det tidigare. Det är inte många som medger att de somnat vid ratten så det är antagligen väldigt svårt att bevisa, säger Niklas Stavegård.

Även i en stor rapport om trötthet i trafiken från 2008 som gjordes av Statens väg- och transportforsknings­institut konstaterade man att bilförare som varit med om en olycka efter att de nickat till vid ratten inte alltid var så villiga att kontakta polisen. Det exakta antalet olyckor är därför svåra att fastställa.

Men Huddingekvinnan ska enligt domen som föll nyligen ha sagt att hon ”kände sig lite trött”, men inte ”jättetrött” när hon körde i väg bilen. Hon ska också ha sagt att hon ”måste ha nickat till” vid ratten.

Det räckte för tingsrätten som nu dömer kvinnan för vårdslöshet i trafik och 4 400 kronor i böter. Hon ska också betala nära 4 000 kronor i skadestånd till kvinnan i den mötande bilen.

Fakta

Så säger lagen

”Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.”

Ur Trafikförordningen 1998:1276