Så ska polisen prioritera Rinkeby och Tensta

Gruppcheferna vid ungdomsenheten för grova brott, John Lindström och Daniel Ångman, tillsammans med polisassistent Anton Larsson.
Gruppcheferna vid ungdomsenheten för grova brott, John Lindström och Daniel Ångman, tillsammans med polisassistent Anton Larsson.
Niclas Andersson, polischef i Järva.
Niclas Andersson, polischef i Järva.
Rinkeby och Tensta finns med på Rikspolisstyrelsens nya lista över särskilt prioriterade bostadsområden. Utredare vid polisen bekräftar att något måste göras åt det låga förtroende som de möter.

– Det är så få här ute som gör dåliga saker, och alla vi andra kan vinna över dem, säger polisen Daniel Ångman.

Nyligen presenterade Rikspolisstyrelsen sin lista över vad den kallar särskilt prioriterade bostadsområden.

Områdena har valts ut inte bara på grund av hög brottslighet, utan också svårigheter för polisen att utföra sitt arbete, en utbredd motvilja hos allmänheten att medverka i brottsutredningar och inslag av ”parallella rättssystem”.

Av de 14 bostadsområden i Sverige som enligt Rikspolisstyrelsen dras med de här problemen ligger två i Järvaområdet: Tensta-Rinkeby och Husby.

– Det visar hur pass allvarligt man ser på problematiken, och det här området förtjänar att den blir belyst, säger Järvas polischef Niclas Andersson.

Än så länge är det dock ganska oklart vad den särskilda prioriteringen kommer att innebära konkret. Niclas Andersson talar om att anställa omkring tio nya områdespoliser, som ska arbeta brottsförebyggande.

– Det här ger förutsättningar för fler synliga poliser på plats. Medborgarna ska känna att polisen har en lokal förankring. Välkända ansikten skapar förtroende, säger Niclas Andersson.

En brist på förtroende för rättsstaten är svår att komma ifrån i Tensta och Rinkeby. Det senaste exemplet är knivdådet på Rinkebys tunnelbanestation där tre personer skadades, varav en allvarligt. Ingen av dem har velat prata med polisen.

Ett annat exempel kommer från i våras, då en 16-årig pojke blev grovt misshandlad av åtta personer i en källare i Rinkeby. I polisförhör svarade han ”ingen kommentar”, ”jag är ingen golare” och ”det där är utrett nu” på de flesta frågor.

– Det är en stor skillnad här jämfört med andra stadsdelar på vad som är socialt accepterat att säga till polisen. När en person själv är kriminell så vill han inte gärna medverka, det känns som en regel. Men man behöver inte vara kriminell för att inte vilja prata, säger John Lindström, gruppchef vid ungdomsenheten för grova brott vid polisen i Västerort.

Lokaltidningen Mitt i:s reporter och fotograf tar en promenad genom Tensta tillsammans med John Lindström och två andra utredare. Polisassistent Anton Larsson går hela tiden längst bak med hörselsnäcka i örat och håller extra koll. Ingenting händer, men detta är en nog så talande säkerhetsrutin. Anton Larsson berättar en historia från sin tid som närpolis i Tensta.

– Jag pratade med en 10-årig pojke i Tensta centrum som var imponerad av min uniform och ville ha ett förtroligt samtal. Då kom en kille i 20-årsåldern och lade armen om honom och sa ”du vet att du inte ska prata med polisen”, säger Anton Larsson.

Gruppchef Daniel Ångman fyller i att hot mot brottsoffer och vittnen förekommer.

– Folk hoppar av brottsutredningar för att de blir hotade, ofta via något ombud. Det är väldigt sällan någon gör verklighet av hoten, men skadan är ju redan skedd. Rättssäkerheten är rubbad, säger Daniel Ångman.

Hur mycket svårare blir det att utreda ett brott utan hjälp från offer och vittnen?

– Väldigt mycket svårare! I slutändan får vi lägga ner ärendet, säger Daniel Ångman.

När det gäller Rikspolisstyrelsens särskilda prioritering är alla tre positivt inställda, liksom till Niclas Anderssons planer på fler områdespoliser.

– I min verklighet är det en bra satsning, eftersom vi kommer närmare. Man ska vara en länk in i samhället till företagare och föreningsliv, säger Anton Larsson.

Men de tycker också att det krävs mer för att råda bot på rädslan, och avogheten mot rättssystemet.

– Det är inget lätt problem. Segregationen är enorm i de här områdena, och arbetslösheten är hög. Det räcker inte att man skickar hit fler poliser. Alla samhällsaktörer måste samverka för att få bukt med problemen, säger John Lindström.

Daniel Ångman talar om att det behövs en attitydförändring när det gäller att polisanmäla och vittna.

– Man måste ställa upp och synas. Jobbar vi i Bromma eller Vällingby så kommer folk från alla håll och vill vittna. Här är det nästan bara poliser som vittnar. Om man inte vittnar så accepterar man att saker är som de är. Det är så få här ute som gör dåliga saker, och alla vi andra kan vinna över dem, säger Daniel Ångman.