Sedan januari 2023 har antalet unga som dömts till sluten ungdomsvård i Sverige mer än tredubblats. När ungdomarna kommer ut igen efter ett eller två års inlåsning är det kommunerna som ska hjälpa dem att få ordning på sina liv.

Det har inte gått så bra hittills. En stor majoritet återfaller i brottslighet.

Tvångsvård. Sis är en myndighet som bland annat ansvarar för vård av kriminella ungdomar.

Mostphotos

– Ofta har de många års kriminalitet bakom sig och en långt gången kriminell identitet. Det behövs omfattande insatser kring studier eller arbete, kanske en ny identitet och en ny plats att bo. Om inte det finns på plats är det lätt att man faller tillbaka i gamla mönster, säger Jesper Lindberg, pressekreterare på Statens institutionsstyrelse, Sis.

Nytt samarbete

Sedan ett år tillbaka har kommunerna i Stockholms län inlett ett nytt samarbete – Regionalt Operativt Center (ROC) – med polisen, kriminalvården, Sis och andra myndigheter för att bli bättre på att fånga upp unga i organiserad brottslighet.

Maria Wendelstig, projektledare för ROC.

Länsstyrelsen

– Eftersom så många fler döms till sluten ungdomsvård finns ett växande intresse för frågan om utslussning. Det finns också mycket positivt arbete som pågår i kommunerna, säger Maria Wendelstig, projektledare för ROC.

Ett exempel är det projekt som just nu ligger i startgroparna i fyra av Stockholms stadsdelar – Hässelby-Vällingby, Järva, Skärholmen och Årsta-Enskede-Vantör.

Tio unga per år

I var och en av stadsdelarna anställs tre särskilda familjebehandlare som enbart ska jobba med utslussning av utsläppta, institutionsplacerade ungdomar. Totalt kan det bli ett tiotal unga per stadsdel och år, uppskattar man.

Flera månader innan ungdomarna släpps ut ska de få besök av teamet, som därmed kan stå beredda med en individanpassad plan.

– Det kan handla om beteende- och färdighetsträning, familjestöd, aktivering av nätverk och stöd för att ta sig till BUP eller till skolan. Man kan även bygga vidare på den behandling som inletts på institutionen, säger Lena Svensson, projektledare i Hässelby-Vällingby.

Lena Svensson, projektledare i Hässelby-Vällingby.

Privat

Den stora skillnaden är att stödet blir långsiktigt, med tydliga kontaktpersoner som följer ungdomen under minst ett år.

– Det är inte säkert att det fungerar för alla. Men vi har fått bra resurser och jag tror det här ger oss möjlighet att fylla många av de luckor som finns, säger Lena Svensson.