ANNONS

Samlar tandborstar till Afrika

Sofia Carpevi, Elias Mörk, Jacinta Njoroge-Lahti och Lisa Carpevi packar förnödenheter.
Sofia Carpevi, Elias Mörk, Jacinta Njoroge-Lahti och Lisa Carpevi packar förnödenheter.
Ett skepp kommer lastat – med tandborstar, sårtvätt och febertermometrar.

Förra veckan skickade förstaklassarna på Sofielundsskolan en last med hygien- och sjukvårdsartiklar till barnhemmet Phyllis Memorial i Kenya.
ANNONS

Jacinta Njoroge-Lahti flyttade från Kenya till Sverige på 1980- talet, och under ett besök i sitt gamla hemland 1999 träffade hon två barn på ett sjukhus som hade förlorat sina föräldrar i aids.

Där och då föddes idén till det som i dag är Phyllis Memorial Childrens Home i staden Nakuru.

Till en början hade Jacinta åtta barn. I dag är de 84 barn mellan 3 och 23 år, varav flera studerar på high school och två på universitetet.

– Jag ger dem ett liv, en framtid, något att drömma om annat än vad man ska äta i morgon, berättar Jacinta.

Att växa och bygga upp den egna grundskolan har hela tiden varit en utmaning på det ekonomiska planet, och ännu finns det stora behov att tillgodose.

Förra veckan överlämnade förstaklassarna på Sofielundsskolan i Sollentuna en last med olika medicinska och hygieniska förnödenheter som de samlat in.

– Barnen har själva skrivit brev till företag som tillverkar plåster och tandborstar och bett dem sponsra barnhemmet med sina produkter, berättar Sollentunabon Lisa Carpevi.

Hon har själv engagerat sig i utbytesprojektet och följde med till Kenya i egenskap av journalist, och som mamma till en av eleverna i klassen är det hon som har bjudit in Sofielundsskolan på ett hörn.

– Jag har arbetat med bistånd tidigare och det här är ett sätt för mig att närma mig det igen, berättar Lisa.

ANNONS

Jacinta Njoroge-Lahti hoppas att elevernas engagemang hjälper till att överbrygga avståndet mellan Sollentuna och Nakuru.

– Det här är toppen, de skänker barn till barn.

Även Lisa Carpevi intygar att elevernas arbete med utbytesprojektet har satt ett djupt avtryck.

– En mamma berättade för mig att hennes son aldrig pratat sammanhängande så länge om något, efter att de jobbat med detta i klassen, berättar Lisa.

Hon poängterar att resan är ett utbyte där alla parter har vinning.

– Tanken är att vi som åker ner ska erbjuda något och få med oss något hem. Några av lärarna som åker ner kommer att lära ut hur man spelar schack, och på samma sätt hoppas vi att få tillbaka annan kunskap som vi kan ta med oss hem, säger Lisa Carpevi.

ANNONS