ANNONS

Sanae tvingas bo med sina barn bland missbrukare

Sanae El Hajouij med två små barn. Vägglöss
– Folk som bor här skriker och bråkar på nätterna, barnen blir jätterädda och kan inte sova, Sanae El Hajouji.
Sanae El Hajoujis dotter Selma lider av posttraumatiskt stressyndrom och behöver bo i en lugn och trygg miljö.
Trots det tvingas Sanae och hennes två barn att bo på hotellhem granne med missbrukare och bråkstakar.
– Selma är rädd varje gång jag öppnar dörren, säger Sanae El Hajouji.
ANNONS

Sanae El Hajouji bor med sina barn Selma 6 år och Adam 4 år i en SHIS-lägenhet på Vårholmsbackarna. Den lilla ettan är trång, nyligen hade de vägglöss. De är borta nu men det stora problemet är otryggheten. Och att flera av dem som bor i huset är missbrukare eller psykiskt sjuka.

– Jag möter människor som knarkar varje dag när jag går ut i trapphuset och folk som bor här skriker och bråkar på nätterna, mina barn blir jätterädda, säger Sanae El Hajouji.

Sanae El Hajouij med två små barn. Vägglöss

Sanae El Hajouijs barn är rädda så fort de lämnar lägenheten. I trapphuset möter de dagligen missbrukare.

Medan andra barn nyfiket brukar rusa fram till dörren när det ringer på vill hennes dotter Selma helst gå och gömma sig. Och hon törs inte vara ensam med sin bror i rummet när deras mamma går på toaletten utan följer med.

”Hon blir jätterädd och stressad när folk skriker”

Selma har ADHD och posttraumatiskt stresssymtom, PTSD, på grund av tidigare trauman. För henne är miljön extra jobbig.

– Hon blir jätterädd och stressad när folk skriker och måste ta mediciner för att lugna ner sig, säger Sanae El Hajouji.

Tidigare hade familjen även en granne som klagade på att barnen gick i lägenheten och hotade Sanae El Hajouji.

– Han sa att om jag inte slog mina barn så att de uppförde sig så skulle han göra det. Jag polisanmälde honom, säger hon.

ANNONS

Psykologen: En ny boendemiljö är nödvändig

Både psykolog och kurator påpekar i utlåtanden att familjen är i behov av en annan boendemiljö, särskilt med tanke på Selmas PTSD.

”Patient och lillebror påverkas negativt av boendemiljön då de är omgivna av vuxna med psykiska och sociala problem, inklusive missbruk och våldsamma beteenden” skriver psykologen i sitt utlåtande.

Psykologen beskriver hur särskilt Selma som har PTSD drabbas och menar att den otrygga miljön är ohållbar för henne och att hennes psykiska problem har förvärrats under det senaste året och att hela familjens nu lider av sömnsvårigheter som en följd av den stressande miljön.

”I nuläget kan inte barnens grundläggande trygghetsbehov tillgodoses, en ny boendemiljö är en förutsättning för en gynnsam utveckling och möjlighet för modern att klara av sin och barnens livssituation” skriver hon.

Skärholmens socialtjänst tycker att boendet är olämpligt för barn

Socialtjänsten i Skärholmen tycker inte heller att boendemiljön är lämplig för barnfamiljer.

– Vi gör allt vi kan för att inte placera barnfamiljer på den här typen av boenden. Utan försöker hitta boenden där det inte är blandade målgrupper, säger Lena Svensson, tf chef för socialtjänsten i Skärholmen.

Men även om Sanae El Hajoujis familj bor i Vårberg så är det inte socialtjänsten i Skärholmen som har placerat dem på hotellhemmet.

Vad skulle socialtjänsten i Skärholmen ha gjort om en familj i Skärholmen bodde så?

– Vi skulle ha letat efter ett boende som är gynnsamt för barnen, där det inte är så blandat och där det inte finns missbrukare, säger Lena Svensson.

Socialtjänstchefen uppmanar familjen att kontakta honom

Sanae El Hajoujis berättar att hon placerats på boendet av socialtjänsten i Spånga-Tensta.

Mitt i Söderort ringer upp Abdi-Nur Isse, chef för socialtjänsten i Spånga-Tensta.

– Jag kan inte prata om enskilda individer när de inte är närvarande, men vi brukar inte placera barnfamiljer bland missbrukare. Det finns flera barnfamiljer i den fastigheten, säger han.

Tycker du att det är en barnvänlig miljö?

– Jag utgår från att  Stiftelsen hotellhem bedömer om boendet är bra för en barnfamilj när vi ställer folk i kö. Men om man har andra svårigheter ska man framföra dem till sin socialsekreterare. Och får man inte gehör så får man ringa den närmaste chefen eller direkt till mig, säger Abdi-Nur Isse.