Mordet på Shayan: Paiker, mamma, och Sherko, pappa, Gaff föräldrar till mördade Shayan Gaff berättar om sin sorg efter förlusten av sin son.
Shayans grav vid Strandkyrkogården i Skrubba.

Shayan Gaff skulle snart fylla 23 år.

Den 21 oktober 2018 sköts han till döds med 13 skott – av misstag.

– Han dödades helt utan anledning, säger Paiker Gaff, Shayans mamma.

Byline Pernilla Fagerström Christian Lärk

Del 1. Strandkyrkogården, Skrubba

”Gud, varför jag” står det på Shayan Gaffs gravsten. Det var de sista orden han sa efter att han skjutits.

Hans mamma och pappa, Paiker och Sherko Gaff, står tysta vid graven. Himlen är hotfullt grå, regnet ser ut att komma när som helst. Sherko går fram och tänder ett par lyktor.

Framför graven står två pallar. Här brukar Paiker och Sherko sitta och prata med Shayan. I snart ett år har de åkt hit varje dag.

– Ibland två gånger. Jag kan få sådan ångest på kvällen att vi måste åka hit igen. Vi berättar vad som har hänt den dagen, vad hans lillebror Cara har gjort. Det är det enda vi har kvar, säger Paiker.

Trots att det snart gått ett år sedan Shayan Gaff begravdes är det ännu mycket blommor och hälsningar vid gravstenen. Hans grav besöks ofta av familj och vänner. Foto: Christian Lärk

Drömde om att hjälpa andra

Shayan studerade till lärare, arbetade extra på Apoteket och ville jobba med unga människor som hamnat snett. Familjen levde ett lugnt liv i Älta, långt från den kriminella vekligheten. Nu är han en siffra i statistiken över unga män som fallit offer för skjutvapenvåldet.

Någon skjuter honom i ryggen med 13 skott utan att veta vem han är. Hur kan det hända?

Sherko Gaff, Shayans pappa.

– Vi förstår inte varför, det är så orättvist. Han var en fin kille som går ut en timme på en restaurang. Sedan kommer någon bakifrån och skjuter honom i ryggen med 13 skott utan att veta vem han är. Hur kan det hända? säger Sherko.

Shayansföräldrar
Sherko sover med fotot av Shayan mot bröstet varje natt. Foto: Christian Lärk.

Del 2. Hemma i Nacka

Vi sitter i soffan i familjens nya lägenhet i Nacka. Hit flyttade de i augusti. Det blev för jobbigt att bo kvar i lägenheten i Älta, där de bott hela Shayans liv. Allt där påminde om honom.

Den nya lägenheten är ljus och luftig, men för Paiker och Sherko är tillvaron bara mörker. Sorgen är som en snara runt halsen.

Vi är döda sedan den 21 oktober 2018. All glädje försvann då, den tog Shayan med sig.

Paiker Gaff, Shayans mamma.

– Vi är döda sedan den 21 oktober 2018. All glädje försvann då, den tog Shayan med sig, säger Paiker.

Varje minut av den där dagen har etsat sig fast i deras minnen. Dagen som för alltid skulle förändra deras liv, men som fram till det ofattbara hände var en alldeles vanlig dag.

”Jag hann inte krama honom”

Shayan behövde plugga till en tenta dagen därpå, men samtidigt spelade Djurgården match på eftermiddagen. Fotboll var hans stora intresse.

– När jag kom hem hade han lagat spagetti och dukat till mig. Han satt framför tv:n med en massa böcker, han pluggade och tittade på matchen samtidigt, säger Paiker.

På kvällen skulle han träffa sin kusin Dia. Han lovade att bara vara borta en kort stund. I bilen bestämde de sig för att åka till restaurang Sultan i Segeltorp och röka vattenpipa.

– Han gick ut genom dörren, han hade keps och jeans på sig. Jag hann inte krama honom.

Skräcken på sjukhuset

Ett par timmar senare ringde Dias mamma och sa att Shayan hade blivit skjuten. De måste åka till Karolinska.

De hittade inte till traumaenheten, Paiker hoppade ur bilen och tog en taxi sista biten. Förtvivlad frågade hon vad som hänt hennes son, om han levde.

De trodde Shayan var maffia eller kriminell. Mina släktingar fick inte komma in på avdelningen, de trodde att vi var farliga.

Paiker Gaff, Shayans mamma

Men hon fick inga svar. Hon fick sitta ner och vänta. Det gick en kvart, en timme, en evighet.

– Jag var helt ensam, jag blev jättearg och bankade på glasrutan och skrek: ”Kan någon hjälpa mig!” De blev rädda, de trodde Shayan var maffia eller kriminell. De kontaktade polisen, jag vet inte hur många poliser som kom. Mina släktingar som kommit till sjukhuset fick inte komma in på avdelningen, de trodde att vi var farliga.

Hans liv gick inte att rädda

Till sist fick Paiker träffa en läkare.

– Tyvärr, sa hon. Vi har försökt att rädda hans liv, men det gick inte. Han har förlorat så mycket blod.

Gråten väller fram och rösten bär henne inte när hon försöker berätta. Smärtan går att ta på.

Jag vet inte vem jag ska bli arg på, till vem jag ska skrika, till vem jag ska svära. Ingen kan göra något.

Paiker Gaff, Shayans mamma

Så mörknar ögonen, rösten hårdnar.

– Jag har ilska i mig. Utan någon anledning: 13 skott. Jag vet inte vem jag ska bli arg på, till vem jag ska skrika, till vem jag ska svära. Ingen kan göra något.

Drömmen om ett tryggt land

”Det har varit fråga om en ren avrättning och utredningen talar därtill med styrka för att det skett ett misstag och att skytten tagit fel på person” står det i domen.

I juli dömdes en 26-årig man från Vårby för att ha mördat Shayan och försökt mörda Dia. Han fick 18 års fängelse.

Domen har överklagats både av försvaret och åklagaren. Hovrättens dom kommer den 22 oktober, ett år och en dag efter mordet.

– Innan det här hände visste jag inte att det fanns sådan här kriminalitet i Sverige. Jag trodde Sverige var ett paradis. Vi flydde från Irak och tänkte att vi skaffade familj i ett tryggt land långt ifrån krig, säger Paiker.

– Vi valde att bo i Nacka för att det skulle vara ett lugnt och tryggt område för våra barn att växa upp i. Vi har kämpat för att lära oss svenska och gjort allt för att vara en vanlig familj. Och så händer det här, säger Sherko.

Många kom till begravningen på Strandkyrkogården, Skrubba i Tyresö, för att ta farväl av Shayan. Foto: Daniel Diaz

”Sorgen är som ett berg”

Paiker och Sherko är tacksamma över polisens arbete, över att någon är gripen och dömd. Men de hoppas att hovrätten ska skärpa straffet till livstids fängelse.

– Jag hoppas att ingen annan familj ska drabbas som vi har drabbats. När man hör på nyheterna om att någon blivit skjuten finns det alltid en familj bakom som lider, och det är vi, säger Paiker.

Den här sorgen är så tung. Man kan inte mäta den i kilo, den är som ett berg som är med oss tills vi dör.

Paiker Gaff, Shayans mamma

Hon tystnar en stund innan hon fortsätter:

– Den här sorgen är så tung. Man kan inte mäta den i kilo, den är som ett berg som är med oss tills vi dör.

Del 3. Strandkyrkogården, Skrubba

Himlen tvekar, regnet dröjer. Dias föräldrar, som också är vid graven, ställer undan pallarna. Paiker plockar bort några vissna blomblad.

– Det finns älgar i skogen som äter en del blommor, de tycker speciellt om de vita, säger hon och ler.

Shayan fick leva i 22 år och 254 dagar. Han begravdes dagen före sin 23-årsdag.

Hundratals människor kom för att ta farväl. En del bar tröjor med trycken #säghansnamn och #shayangaff. En tydlig markering mot det meningslösa våldet, att det bakom varje siffra i statistiken finns en människa. En älskad son, bror och vän.

Han är en förebild, en symbol för oskyldighet. Han fyllde inte ens 23 år, men han lämnade en fin historia efter sig.

Paiker Gaff, Shayans mamma

– Jag vet att Shayan har gått bort och inte kommer tillbaka. Men samtidigt, Shayan har lämnat sitt namn efter sig. Han är en förebild, en symbol för oskyldighet. När man pratar om honom tänker man på en människa som var full av kärlek och respekt. Han fyllde inte ens 23 år, men han lämnade en fin historia efter sig.