Seglare siktade säl vid Lidingö

Seglaren Johannes Bergh siktade en säl utanför Gåshaga förra helgen, vilket han aldrig tidigare gjort. Enligt djur­experten Jonas Wahlström är det dock ingen större sensation.

Förra söndagen var Johannes Bergh ute och seglade med ett sällskap när de såg något i vattnet utanför Gåshaga.

– Vi var fem personer i båten som såg den. Först var det någon som trodde att det kunde vara en utter men när vi kom närmare dök djuret och då såg vi hela kroppen och det var en säl, säger han.

Sälrapporter från Lidingö är sällsynta. Men enligt djurexperten Jonas Wahlström på Skansen är det ingen större sensation att säl siktats så långt inomskärs.

– Sälar har blivit mycket vanliga och sälstammen i Östersjön är numera stor. För några år sedan fanns det till och med sälar i Strömmen. Några simmade vid af Chapman, säger han.

En gång i tiden var Östersjösälen hotad men så är inte fallet längre.

– När jag växte upp var det en stor sensation om man såg en säl. Problemet då var alla miljögifter som slog ut sälstammen, säger Jonas Wahlström.

Sälstammen i Östersjön hotades i mitten av förra seklet framför allt på grund av miljögiftet PCB som gjorde att sälarna fick problem att fortplanta sig. Men sedan PCB förbjöds 1973 har sälstammen återhämtat sig rejält.

– Nu finns det så gott om gråsäl att det till och med införts jakt på den. Yrkesfiskarna klagar på att sälarna kalasar på lax som fastnat i fiskenäten, säger Jonas Wahlström.

Naturvårdsverket har beslutat att 230 gråsälar får jagas i Sverige i år – 20 av dessa får skjutas i Stockholms skärgård. Myndighetens motivering är att förebygga allvarliga skador för yrkesfisket.

– Sälen är inte populär överallt. Jag har märkt att det finns samma sälhat bland yrkesfiskarna som det finns varghat i Värmland, säger Jonas Wahlström.

Det var med största sannolikhet en gråsäl som siktades utanför Gåshaga. På väst- och sydkusten är vikare vanligast och den nordligaste delen av Östersjön är tummelplats för knubbsälen. Gråsälen är Sveriges största säl.