Efter tuffa tiden – nu har sengångaren Hildor fått tandläkarhjälp

Hildor mådde riktigt bra efter behandlingen – kanske för att han inte minns något av den.
Hildor mådde riktigt bra efter behandlingen – kanske för att han inte minns något av den.
Att vara sengångare kan verka underbart. Men det är inte alltid frid och fröjd. Sengångaren Hildor på Skansen-akvariet har levt ett tufft liv – och i veckan tog hans otur en ny vändning.

Sengångaren Hildor föddes 2015 och fick en svår start i livet.

Som sengångarbebis blev han bortstött av sin mamma och tvingades, tillsammans med sin tvillingbror, kämpa i ovisshet.

Oturen tog ny vändning

I flera månader handmatades Hildor och hans tvillingbror av personalen på Skansen-akvariet, tills han kunde börja äta fast föda själv.

Men för några veckor sedan tog Hildors otur en ny vändning. Sengångares tänder växer genom hela livet och ska slitas ner av sig själva. Men så har det inte riktigt blivit för Hildor.

– Hildor har alltid haft en lite hängig läpp, säger Bo Jonsson, djurvårdare och sengångaransvarig på Skansen-akvariet.

Han förklarar vidare att det som ligger bakom den hängiga läppen är Hildors något snea käke – som i sin tur skulle kunna ligga bakom att ena hörntanden växt snett, i stället för att slitas ner som den ska.

Till slut fick tanden inte plats i munnen.

Innan behandlingen blev Hildor undersökt av tandläkaren. Foto: Bo Jonsson/Skansen-akvariet

Tandläkare kallades in

När hörntanden blivit för stor kallades tandläkaren Elisabeth Berglund in, som fått tillstånd av Jordbruksverket att behandla djurs tänder.

– Det var första gången hon behandlade en sengångare, säger Bo Jonsson.

Men tandläkarbesöket gick utmärkt. Hildor sövdes och Elisabeth Berglund slipade ner tanden.

En särskild typ av sövning används dessutom på djur, så Hildor minns antagligen inte ens att han gått igenom operationen.

”Är som ett extra barn”

Enligt Bo Jonsson fanns inga tecken på att Hildor haft ont, men i längden hade tanden kunnat göra stor skada i den lille sengångarmunnen, eftersom den hade fortsatt växa.

När Hildor var tillbaka i buren var han glad och började äta direkt – ett gott tecken. Nu återstår det att se om lille Hildor kommer behöva mer tandläkarhjälp i framtiden.

– Han ligger mig ju nära hjärtat eftersom jag tagit hand om honom från start. Han är som ett extra barn, så jag är glad att det gått bra.