Sicklaborna glömmer inte mordet på öppen gata

Emil Norberg, Sickla, tänker på dådet när han passerar platsen.
Emil Norberg, Sickla, tänker på dådet när han passerar platsen.
För snart ett år sedan sköts en 35-årig man ihjäl på öppen gata i Sickla. Polisen har ännu ingen misstänkt för dådet som skakade om i det lugna bostadsområdet. Händelsen har satt spår i kvarteret:
– Fruktansvärt, jag blev djupt upprörd. Jag tänker på det varje dag när jag går förbi platsen, säger Eva.

Så här mitt på dagen är det tyst och stilla i bostadsområdet.

Ett taxikvitto fladdrar förbi i vinden.

Knappt några synliga spår syns efter det som hände på den här platsen för ett år sedan, bortsett från att en bit av plåten på husfasaden där skott orsakade hål har bytts ut.

Mordplatsen. Plåten på fasaden där det fanns ett skott hål har bytts ut.

Det var på söndagkvällen den 29 oktober 2017 som en 35-årig man sköts ihjäl här i Sickla. Fortfarande finns ingen misstänkt och polisutredningen pågår ännu.

Då, efter mordet, hörde polisen flera hundra personer, knackade dörr och kartlade vem den mördade mannen var.

Mitt i kunde tidigt berätta att 35-åringen var en av dem som dömdes för medverkan i rånet mot postterminalen i Göteborg 2008. Polisen var förtegen kring ett eventuellt samband mellan dödsskjutningen och postrånet.

Har berört grannarna

Ett år senare märks det att händelsen skakat om i de vanligtvis lugna kvarteren.

– Jag blev omskakad, men jag såg det som ett isolerat fall, säger Johan och som är ute och går med barnvagn.

Han var hemma den där kvällen och hörde skotten.

– Jag tänkte att det var ett fyrverkeri.

När han senare fick höra vad som hänt kändes det ”helt overkligt”.

Tänker du på det än i dag?

– Jag tänkte på det ett tag efteråt, sen försvinner det ut. Det här är ett väldigt privilegierat område, det är inga droger eller annan kriminell miljö.

Är det viktig att gärningspersonen grips?

– Ja, det är klart, man vill alltid att rättvisan ska vinna.

Per Atterlöf, också är på språng med barnvagn, säger att han inte funderar över mordet längre:

– Nej, jag tänker inte alls på det. Jag gissar att det handlade om en intern uppgörelse.

Borta vid busshållplatsen står Eva som har svårare att glömma.

Fruktansvärt, jag blev djupt upprörd. Jag tänker på det varje dag när jag går förbi platsen

Eva, Sicklabo

– Fruktansvärt, jag blev djupt upprörd. Jag tänker på det varje dag när jag går förbi platsen, säger hon.

Har du ändrat ditt levnadsmönster?

– I början var jag mer vaksam, vilken väg ska jag skulle ta till bussen, och när jag såg någon bil jag inte kände igen. Det sitter kvar i systemet.

Eva säger att i all tragik den där söndagskvällen uppskattade hon att så många ställde upp och hjälpte den skjutne mannen.

– Jag är väldigt glad över att så många rusade i väg och ville hjälpa till.

En av dem var grannen Elisabeths man.

– Han var bland de första på plats för att hjälpa honom, berättar hon.

Kände ni mannen som blev skjuten?

– Nej, men vi brukade hälsa när vi såg varandra och fråga hur den andre mådde. Alla känner alla som bor här i området, man korsar varandras vägar.

Ändrade ni era levnadsvanor?

– Vi tog inga kvällspromenader.

I dag säger Elisabeth att hon iakttar samma försiktighet som alltid när hon rör sig ute på kvällar, det har inte med mordet att göra.

 Vad tänker du i dag?

– Väldigt obehagligt, vi pratade hela vintern om det. Vi tänkte på hur hans familj har det.

Mordplatsen på morgonen den 30 oktober 2017.

En man i 30-årsåldern som bor i närheten av mordplatsen, bekräftar att mordet fick konsekvenser för flera i kvarteret.

– Vissa hade svårt att gå ut på kvällen. Några pratade om att flytta. Själv hade jag inga sådana svårigheter, jag tänkte att troligtvis sker det inte igen.

Även han trodde att det var ett fyrverkeri han hörde när det i själva verket var skottlossning.

Är det viktigt att mordet blir löst?

– Ja, det är skönt med upprättelse för de anhöriga. För området vore det också skönt med ett avslut, att det sker ett gripande eller att utredningen avslutas även om ingen grips.

Emil Norberg, Sickla, tänker på dådet när han passerar platsen. Han kom hem strax efter dödsskjutningen och hörde  polishelikoptrarna. Lite förvånad blev han över att ett så grovt brott kunde ske i området men i dag är det inget han reflekterar över.

– Oavsett om det sker på Drottninggatan eller här, man tänker på det när man passerar platsen. Men det kommer aldrig att hända igen.