Fick sitta på akuten i ett dygn med bruten arm

Riina Larsson-Mänd fick vänta i nästan ett dygn på att få sin brutna arm gipsad.
Riina Larsson-Mänd fick vänta i nästan ett dygn på att få sin brutna arm gipsad.
Ambulanser och larm och patienter som låg och skrek i korridorerna. Söderortsbon Riina Larsson-Mänds brutna arm fick vänta – i 22 timmar.

Riina Larsson-Mänd, 58, är en av många stockholmare som går omkring med gips så här års. Men hon har inte halkat på någon isig trottoar, utan olyckan var framme när hon hade bråttom på toa.

– Jag slog i underarmen i handfatet, säger hon och skrattar lite generat åt situationen, när vi träffar henne hemma i köket i Sköndal.

Lika muntert var det inte den där januaridagen. Hon åkte till jobbet fast hon hade ont, och tog sig till Rosenlunds närakut när hon slutat för dagen.

Närakuten hänvisade till Sös

Klockan var nu 17. Det skulle komma att ta närapå ett dygn innan hon kunde åka hem med sin brutna arm i gips.

– Jag blev röntgad och fick träffa en läkare på närakuten. Men läkaren sa att de inte kunde dra benet tillrätta där, utan hänvisade mig till Södersjukhuset. Dit kom jag in klockan 21, säger Riina Larsson-Mänd.

Gamla människor ropade ”hjälp mig”

Riina Larsson-Mänd

Och där blev hon sittande.

– Det var fullt med sängar i korridorerna, gamla människor låg där och ropade ”hjälp mig”. Det kom in ambulanser och det gick larm. Tack och lov fick jag smärtstillande av en sköterska under natten.

Hungrig blev hon också. Men i automaten fanns mest godis, läsk och chips.

Förstår inte hur personalen orkar

Riina säger att hon lider med dem som är svårt sjuka och måste söka vård akut, och att hon inte förstår hur personalen orkar.

– Jag hörde att de hade 50 patienter i kö på morgonen, säger hon.

Klockan 11 förmiddagen därpå kom en läkare ut i väntrummet och kände på armen. Ett par timmar senare fick hon komma in i gipsrummet.

– Jag frågade sköterskan som gipsade hur de klarar av situationen och fick svaret ”vi måste, vi får prioritera”. De är suveräna.

Stabsläge på sjukhuset

Det här var den 3 januari. Dagen därpå gick sjukhuset upp i stabsläge, situationen var ohållbar och alla resurser mobiliserades för att klara patientsäkerheten.

Framför allt var problemet brist på vårdplatser att lägga in patienter på, vilket stoppade upp flödet på akutmottagningen. Orsaken är brist på personal, framför allt sjuksköterskor.

Erfarenheterna från akutmottagningen får Riina och maken Georg att fasa för att bli gamla. Foto: Anna Z EK

Klockan 15 var Riina Larsson-Mänd hemma i Sköndal igen, efter 22 timmar.

Hennes make, Georg Larsson, skakar på huvudet och säger att det inte är rimligt att behöva sitta på akuten så länge.

– Man fasar för att bli gammal, säger han.