Skärbrädan från slöjden in i finrummet

Maria Perers på Nordiska museet anade inte vilket enormt gensvar hon skulle få när hon i somras gick ut och bad svenska folket att skicka in sina alster från skolslöjden.

– Jag var alldeles överväldigad. Varje dag fick jag in en full kundkorg med saker. Tanter kom resande med färdtjänst för att lämna sina bidrag. Det säger något om vilka starka känslor slöjden väcker.

Hela 967 föremål lämnades in och visas på utställningen Skolslöjd som öppnar nu på fredag. Här får vi ta del av historierna bakom grytlappar, skärbrädor och vantar. Dessutom utlovas en inblick i slöjdämnets historia.

– Vi vill berätta slöjdens historia och om hur den kvinnliga slöjden skulle fostra den goda hemslöjden medan träslöjden skulle stärka pojkarnas personliga utveckling. Stränga lärarinnor drillade stygnlängden och såg till att baksidan var lika fin som framsidan, säger Maria Perers.

– På 60-talet ändras det och man skulle fostra den goda konsumenten. Där är vi lite tillbaka i dag, slöjden lär ut återbruk, hur man sparar och lagar kläder. På 60-talet kom ordet skapande in i läroplanen och det blev mer fritt och kreativt. På ­80-talet började man tala om processen och det blev mindre viktigt hur det såg ut. I dag är entreprenören hjälte och det speglas i läroplanen för slöjden.

Flera av dem som bidragit är Östermalmsbor. Bland dem en arkitekt som generad lämnat in en emaljerad brosch han gjorde revolutionsåret 1968 under en uttråkad metallslöjdlektion. Broschen är formad som ordet ”kuk”.

Tanter kom resande med färdtjänst för att lämna sina bidrag.Maria Perers