Del 4: Skärgården reser sig efter härjningarna

Rysshärjningar, en ny bok av Gunnar Lind. Farsta slotts brygga.
– Efter härjningarna fanns det inget hopp alls för Sverige, säger Gunnar Lind som skrivit boken Brända hemman, om rysshärjningarna 1719.
Närmare tusen gårdar och torp förstörda enbart i Stockholms skärgård. Dessutom ytterligare förödelse söder om Nynäshamn, ända ner till Norrköping och upp längs den norduppländska kusten. Men någon fred blev det ändå inte 1719. Men härjningarna hade effekt.

– O ja, de hade effekt. Efter det här så fanns det inget hopp alls för Sverige att hävda sig, säger Gunnar Lind, författare till boken Brända hemman, om rysshärjningarna 1719.

– Innan dess hade man kanske illusioner – men sedan fattar man att man inte har så mycket att sätta emot. För vanligt folk hade det en oerhörd betydelse.

Men Sverige kapitulerade inte 1719 som man kanske hade väntat. Två gånger till angrep ryssarna, först med mindre lycka 1720 och sedan 1721 då man härjade längs Norrlandskusten. Först då gick Sverige med på fred.

Freden kommer

I freden som följde fick Sverige ge upp sin baltiska provinser till Ryssland, som i gengäld utrymde de delar av Finland man ockuperat. Freden innebar att Ryssland tog över Sveriges roll som stormakt vid Östersjön.

Enligt beräkningar kostade härjningarna 1719 så mycket som 18 miljoner daler. Det kan jämföras med kronans årsbudget som då – med krigsmakt, hov och allt – var på 15 miljoner, berättar Gunnar Lind.

– Men det är svårt översätta. Det var otroligt kännbart framför allt för bönder och adel – och kronan fick minskade skatteintäkter.

För att hjälpa drabbade skärgårdsbor befriades dessa från skatt under några år, vilket var en viss tröst när torp, gårdar och byar skulle byggas upp igen.

Kriget förde också något gott med sig. Efter Karl XII:s död 1718 inleddes det som kallas frihetstiden i Sverige.

Repade sig snabbt

Någon folklig resning mot det svenska kungahuset, som tsar Peter den Store uppmanat till, blev det inte. Däremot reste sig skärgården förvånansvärt fort efter all ödeläggelse och misär.

– Mest förvånande var att gårdarna kom tillbaka så snabbt trots att de var helt utplånade.

– Men tittar man i skattelängderna efter tio år efter så betalar de lika mycket skatt igen. För mig är det helt obegripligt.

Hur har härjningarna påverkat skärgården?

– Berättelsen lever fortfarande kvar i skärgårdskulturen. Det visar hur starkt det var. Efter härjningarna blev det också vanligt att man började kalla platser för något med ordet ”ryss”. Ibland platser där något hemskt hänt.

– Det är därför det finns namn som Ryssgravarna, Ryssberget, Ryssviken och så vidare.

Gruva på Utö, Haninge

Utö i Haninge ödelades och öns järngruvor fylldes med sten av ryssarna 1719. Det smala sundet mellan Utö och Rånö, som också drabbades, heter idag Ryss-sundet.

Det uppstod också mängder med berättelser och sägner som ofta handlar om hur svenskar lurade ryssarna så att de klarade sig.

– Men när man hör samma berättelser på femton platser kan de vara svåra att tro på, säger Gunnar Lind.

När man hör samma berättelser på femton platser kan de vara svåra att tro på

Fysiska spår finns också. Ett är ryssugnarna, primitiva ugnar av staplade stenar som ryssarna byggde där de slog läger. Såna finns lite varstans, bland annat på Södermöja, Runmarö, Nåttarö och Rånö, som har 59 stycken.

baggensstaket

Stäket. Teckning av Georg Henrik Barfot 1757. Platsen är numera kulturreservat.

Vid Stäket där ryssarna stoppades finns några skansar och värn kvar i det som nu är kulturreservatet Baggensstäket. På sina håll finns också grunderna kvar efter hus som brändes, bland annat Beatelund i Värmdö och Sundby säteri på Ornö i Haninge.

Gunnar Lind skriver nu på en ny bok om härjningarna, om den södra delen Stockholms skärgård. Han har även fått kontakt med en rysk forskare för att få tillgång till material i ryska arkiv.