Det var för 50 år sedan, i februari 1972, som allt startade. Anne-Marie Norman som bodde med sin man och sina barn på Idholmsvägen i Skärholmen började bli allt mer frustrerad över att priserna på mat och hyror bara ökade. Och att det blev allt svårare att få ekonomin att gå ihop.
– Matpriserna och momsen hade höjts med 10 procent på ett år och nu hade de varslat att de skulle höja momsen med ytterligare 2,5 procent. Totalt gick priserna för mat och hyror upp 21 procent på tre år och den löneutvecklingen hade man inte, säger Anne-Marie Norman som då arbetade som dagmamma.
I kassan i Skärholmens mataffärer hörde hon ständigt kunder fråga kassörskorna om summan på kvittot verkligen stämde.
– Alla klagade på matpriserna, det var det enda folk pratade om. Jag tycker att folk ska ha råd att äta bra mat för människor måste må bra. Det var ingen lyxkonsumtion vi pratade om, säger Anne-Marie Norman.
Startade stor protest
Så hon samlade två vänninor i området och tog kontakt med Expressen som skrev om deras åsikter och även skrev ut hennes telefonnummer. Reaktionerna lät inte vänta på sig.
– Det blev som en lavin, andra som tyckte likadant ringde konstant, vi blev tvungna att sluta använda våra telefoner och börja använda telekomradio för att kommunicera med varandra, säger hon.
Sedan rullade det på snabbt. Anne-Marie och hennes vänner pratade om vilken matvara de skulle fokusera på. Först tänkte de på kött. Men många ansåg att det var för dyrt, så det hade folk inte råd att köpa. I stället blev det mjölk.
De bojkottade mjölken och arrangerade den 26 februari en stor demonstration på Sergels torg. Bojkotten och demonstrationerna spreds sedan runt om i landet. Tidningar ringde, de var med i aktuellt och blev intervjuade av amerikansk tv.
– Vi hade inte en tanke på att det skulle bli en sådan explosion, säger Anne-Marie Norman.
Lyckades förändra
Det hela slutade med att de fick möta Olof Palme och att regeringen i december beslutade att införa prisstopp på bland annat mjölk, ost och grädde.
– Vi fick även mataffärerna i Skärholmen att börja med extrapris så att man alltid skulle ha någon billig vara man kunde välja varje vecka, säger Anne-Marie Norman.
En av dem som deltog i demonstrationen var Skärholmsbon Marie-Louise Svärdman som jobbade som städerska på Österholmsskolan. Och trots att hon hade två jobb var det svårt att få pengarna att räcka till.
– Vi hade fått chockhöjda hyror och maten hade blivit dyr. Jag städade i skolan, sedan gick jag hem och lagade mat åt ungarna och när min man kom hem så gick jag och städade på daghemmet, säger hon.
Familjen bodde i en trea på Äspholmsvägen.
– Vi hade något på 600 kronor i hyra, det tyckte man var jättedyrt och priserna på mat gick upp jättefort, säger hon.
Hur var demonstrationerna?
– Det var en härlig sammanhållning och Anne-Marie var jättebra och fick en att känna sig stolt över att gå där. Jag kommer från en arbetarfamilj och det var fantastiskt att vi från förorten vågade ställa oss upp och säga emot de höga gubbarna, säger hon.
Eva Marie som i dag driver Facebookgruppen "Tidigt skärholmen ock vårberg 65-90" var 14 år när protesterna rasade.
– Jag var en av centrumungarna och såg dem när de protesterade utanför Ica, jag vet att jag tyckte att de var väldigt tuffa tanter, säger hon.
Vill se mer revolt idag
Anne-Marie, Marie-Louise och Eva Marie tycker alla tre att svenskar borde bli bättre på att säga ifrån och inte bara klaga och knyta näven i fickan.
– Jag saknar de här krafterna som fightas för rättvisan och mot orättvisor. Det finns inte längre i dag, säger Eva Marie.
Behövs det andra revolter i dag och i så fall vilka?
– Det behövs ett uppror mot de höga hyrorna och mot utförsäljningarna. Och för att ungdomarna har fritidsgårdar och att vi möts över språkbarriärer. Vi behöver engagera oss i våra områden och i att vara bra människor, säger Eva Marie.
Även Ann-Marie Norman tycker det behövs mer engagemang främst i sjukvården, äldrevården och för barnen.
– Vi har barn som mår så dåligt fast vi är världens rikaste land. Och vi mår psykiskt dåligt och är så stressade, då är det något som glappar, vi måste fundera över vilka livsvillkor vi har idag, säger hon och fortsätter:
– Jag tror inte på att bita ihop. Vi kan göra vad som helst om vi lägger energi på det och går samman och inte bara tänker på vårt egenintresse.
Marie-Louise Svärdholm tycker även att många löner måste höjas.
– Man ska ha ordentliga löner och pensioner som är anpassade till priserna så att man kan leva och inte behöver ansöka om bidrag, säger hon.