Skarpnäcks förskollärare kräver krafttag

Förskollärarna Signé Boren och Fredrik Kahn vill att politikerna ska ta sitt ansvar.
Förskollärarna Signé Boren och Fredrik Kahn vill att politikerna ska ta sitt ansvar.
Fredrik Kahn och Signe Borén känner ofta att de inte hinner med barnen på det sätt de vill
Fredrik Kahn och Signe Borén känner ofta att de inte hinner med barnen på det sätt de vill
Små barn som lämnas med bara vikarier för att den enda ordinarie måste byta 15 blöjor. Onödiga bråk mellan barn. Och förskollärare som blir utbrända av stress. Om det vittnar flera pedagoger i Skarpnäcks stadsdelsområde.
– Vi hinner inte se det enskilda barnet, säger Fredrik Kahn.

Skarpnäck är en av de två stadsdelar som har störst barngrupper i Stockholm.

– Det blir väldigt sårbart när kollegor är sjuka och man blir ensam ordinarie med många barn, säger Signe Borén som jobbar på småbarnsavdelningen på förskolan Björken i Björkhagen.

I hennes fall kan det innebära att hon måste byta blöjor på 15 barn eftersom inhoppsvikarier inte får göra det. Samtidigt blir de andra barnen lämnade ensamma med bara vikarier som de inte känner.

”Yngre barn har behov av närhet”

Men det är även svårt i vardagen.

– Yngre barn har stort behov av närhet för sin anknytning men när barngrupperna är stora är det svårt att få den tid man vill till varje enskilt barn, man känner sig otillräcklig, säger hon.

I storbarnsgrupper är det ofta 20-22 barn på tre vuxna. Och alla jobbar inte hela dagen eftersom de även öppnar och stänger. Så det märks tydligt när någon måste gå ifrån och följa med barn på toaletten eller plåstra om ett sår.

Svårt hinna lösa konflikter

  Då står man där själv med ganska många barn och då händer det ofta andra saker. Man hinner inte se och lösa konflikter så barnen börjar bråka med varandra, säger Fredrik Kahn, förskollärare på Kronan i Björkhagen och huvudskyddsombud för förskollärarna i Hammarby-Skarpnäck.

Enligt honom är problemet en kombination av att barngrupperna är för stora och att persontätheten är för låg.

– Det behövs en grundbemanning som inte är så sårbar för att någon är borta, säger han.

Barnantalet gör också att ljudvolymen blir hög vilket stressar både personal och barn. Och de har svårt att hinna med barn med behov av mer stöd.

Pedagogiken lidande

Den låga personaltätheten går även ut över den pedagogiska verksamheten.

– Det är svårt att få till den planeringstid vi behöver för att kunna uppfylla målen för verksamheten. Det blir barnpassning istället. Vi behöver också fler utbildade förskollärare per grupp, säger Fredrik Kahn.

Stressen gör också att de hamnar i en negativ spiral.

– Vi vänder ut och in på oss för att inte barnen ska drabbas vilket leder till ökad stress och att fler blir sjukskrivna, säger han.

Enligt Stockholms stads siffror har Skarpnäck 16, 2 barn per avdelning. Men pedagogerna upplever det som att antalet är fler.

– De flesta storbarnavdelningar har 20-22 barn och småbarnsgrupperna brukar ha 15, så vi undrar hur de räknat, säger Fredrik Kahn.

Vad behövs för att förskolorna ska fungera bra?

– Fler pedagoger per grupp, mindre barngrupper, mer tid till planering och mindre administrativa uppgifter. Idag får många förskollärare lägga tid på att exempelvis ringa in vikarier, säger Fredrik Kahn.

Enligt Skolverkets riktlinjer ska en småbarnsgrupp ha 6-12 barn och en storbarnsgrupp 9-15 barn.

– Politikerna måste ändra på det här nu, säger Fredrik Kahn.