Skarpnäcks romer kräver upprättelse

Skarpnäcks romer vill våga visa vilka de är. Men de litar inte på samhället nu.
Skarpnäcks romer vill våga visa vilka de är. Men de litar inte på samhället nu.
Romer på Skarpnäck folkhögskola stannade hemma efter avslöjandet om att polisen kartlagt dem.

– Vi är rädda för att bli utpekade. Nu kan vi inte lita på samhället, säger Rosemarie Axelsson, från Skarpnäck.

– Skarpnäck är egentligen det enda stället där jag kan vara mig själv. Det känns nästan som man lever ett dubbelliv, säger Alicia.

Hon berättar i princip aldrig för någon att hon är rom. Hon vill inte bli behandlad annorlunda och när hon fick höra nyheten om att polisen i Skåne hade ett hemligt register över romer fick hon en klump i magen.

– Det var helt sjukt, säger hon och vänder blicken mot golvet.

– Det känns som de tycker att vi är en annan sorts varelser.

Hon läser upp sina betyg på Skarpnäcks folkhögskola som bland annat driver utbildningen Romani Buca – ett sätt att integrera romer på den svenska arbetsmarknaden. Här har nyheten väckt vrede, avsky och framförallt en känsla av att myndigheterna sviker dem, att integreringen bara är ett skämt och att man egentligen ser på romer på samma sätt som på 40-talet.

Romerna som läser på folkhögskolan stannade hemma i början av veckan. Men nu brinner kamplusten och när Lokaltidningen Mitt i kommer dit håller man på att snickra demonstrationsplakat inför en stor protest inne i Stockholm nästa dag.

– Jag är stolt rom, säger studenten Lorena Papadopolous. Men jag är besviken och arg på det svenska samhället som jag trodde var bäst i världen.

Att justitieminister Beatrice Ask (M) gått ut och bett Sveriges ­romer om ursäkt hjälper inte.

– Ett enkelt förlåt räcker inte. Vi vill ha mer än så.

Hon får medhåll av Giovanni Kwick som tycker att det är viktigt att visa vem man är och vad man tycker i ett sånt här läge

Enligt Lorena Papadopolous anpassar romerna sig och kompromissar med sin kultur. Men de vill kunna lita på samhället.

– Men den här listan påminner om nazismen. Det är tre steg tillbaka för oss. Sist jag såg en polis gick jag liksom undan och kände mig inte trygg, säger hon.

Rosmarie Axelsson är engagerad i romska barn och ungdomars rättigheter och enligt henne har romerna i Skarpnäck dragit sig tillbaka.

Vissa vill inte skicka barnen till dagis och skolan för att de är rädda för att bli utpekade.

– Jag är på den där listan, och mina barn och barnbarn. Jag vill veta: vad har jag gjort för att förtjäna det? Men jag vet svaret: jag är ju rom – det räcker. Hur vågar man behandla oss så här?

Trots nyheterna vill ändå studenterna fortsätta plugga.

– Vi vill jobba, tjäna pengar och vara en del av samhället – fast som romer, säger Lorena Papadopolous.