Blåsutbon Andreas Bjunér och hans filmteam började arbetet 2021. På vägen har hundratals privatpersoner stöttat med pengar. De har velat se filmen bli verklighet. Nu har över hundra timmar film skalats ned till 76 minuter.
– Vi är taggade, men också rätt slut faktiskt. Det har varit mycket på slutet men nu blir det förhoppningsvis roligt, säger Andreas Bjunér.
"Jag har varit fascinerad av mixen av människor sedan jag var barn. Jag gillar att överhöra samtal på tunnelbanan och har ett intresse för människor och deras vardag som kan se så olika ut." säger regissören Andreas Bjunér.
Esko Vuonokari
Från läktare till vardag
Dokumentären skildrar vardag, småprat och livstankar hos ett tiotal personer som bor eller rör sig i söderort och på Södermalm. Deras liv ser olika ut, men med en tydlig mittpunkt: Intresset och passionen för fotbollsklubben Hammarby.
– På läktaren har jag upptäckt hur jag ofta hamnar i samtal med människor jag sällan skulle möta annars, säger Andreas Bjunér som slutfört sin femte film vid sidan av restaurangen han öppnat på Söder.
David Ritschard på väg till jobbet han hade vid tiden för filmen. Shorts ska bytas mot Systembolagets mundering.
Ur filmen Gröna Linjen
Dokumentärens persongalleri spänner från ung till gammal och från fattig till välbärgad. Filmen gör nedslag i deras vardag.
– På stationen i Björkhagen står shortsklädde artisten David Ritschard och väntar på tuben som ska ta honom in till Söder och jobbet på Systembolaget.
– I en söderortspark berättar hemlöse och burksamlande Mange Björkman glatt för sina bekanta på bänken om en orökt fimp och en rulle plastpåsar han hittat.
Ville ha filmen så autentisk.
– I en konferenssal med panoramavy hälsar kostymklädde kanadensiske ambassadören Jason Latorre deltagarna välkomna till det svensk-kanadensiska mötet.
Mange Björkman i hatt och halsduk på läktaren. Filmen skildrar hans hemlösa vardag som innehåller både glädje och sorg.
Ur filmen Gröna Linjen
Slumpen
Men så var det mittpunkten. När de grönvita halsdukarna kommer på och publikens ansikten färgas av passionen blir de socioekonomiska skillnaderna svårare att urskilja. Ett ögonblick har undertecknad svårt att se om det faktiskt är den kanadensiske ambassadören som slagit ned vid ett pubbord för att se match. Eller om det är Farstabon Ahmad Abozied som i en annan scen i sin lilla bostad frustrerat väntar på besked om uppehållstillstånd.
– Folk enas av en passion. Där den ena kan vara en ambassadör och den andra bor på gatan.
Farstabon och Syrien-flyktingen Ahmad Abozied häller upp kaffe på jobbet. Vid ett tillfälle erbjuder han en kollega att följa med på match. Han hittade Hammarby i Sverige.
Ur filmen Gröna Linjen
Det var ambassadören Jason vid bordet. Men det kunde varit Syrien-flyktingen Ahmad.
– Ahmad träffade jag av en slump. Han dök upp vid vårt bord när jag kollade match på krogen. Vi började prata. Ett typiskt tillfälle som visar hur de sociala bubblorna bryts. Jag frågade om han ville vara med i filmen.
Att komma fram till persongalleriet tog ett halvår. Dessa har sedan filmats utan intervjuer och utan förklarande berättarröst som driver filmen.
– Rätt typ av nedslag berättar tillräckligt bara du hittar dem. Jag ville ha filmen så autentisk det bara gick.