Min lokala hjälte

Skinkor från glada grisar säljer

Trycket efter ekologiskt gårdsslaktat kött är ­stenhårt.

– Vårt problem är inte att sälja, utan att producera. Besvärande ofta är det slut, säger Staffan Ahrén, bonde på den ekologiska köttgården i Brottby.

Visst hörs lite nöffanden i grishagen på Husa gård men mest slående är grisarnas smaskande blandat med deras ljudliga varma andetag som känns mot benen när de nyfiket springer fram för att inspektera besökarna i hagen.

– De betar faktiskt mest gräs, de bökar inte så mycket, säger Staffan Ahrén, lantbrukare och producent av ekologiskt kött på Husa gård i Brottby.

Några av de största grisarna är markerade med röd sprayfärg på ryggen. Det är de som vilken dag som helst ska slaktas.

Grisarna på Husa gård blir inte mer än åtta månader innan de får gå till slakt. Men innan dess har bonden Staffan Ahrén skapat en miljö för att matcha grisarnas natur. De går ute i en nära två hektar stor hage med ett öppet hus där de kan gå in och sova. Här går också några kor och äter ner det grövre gräset så att det passar grisarnas trynen bättre.

– Det är mer naturligt för dem än att stå med nio andra i en betongfyrkant, säger Staffan Ahrén.

Grisarna slaktas på gårdens eget slakteri av en slaktare som anlitas. När det är dags för slakt lockas de största grisarna in i en vagn med hjälp av mat.

De körs några 100 meter till ett slaktstall där de besiktigas av veterinär. Sedan får de sex, sju grisarna som slaktas per gång själva gå in i slakteriet.

– De är trygga om de är flera. Det brukar gå lugnt till, säger ­Staffan Ahrén.

Den här förmiddagen har det varit slakt, lukten i den kaklade lokalen är en blandning av djurkropp och hett vatten. Staffan Ahrén pekar och visar hur slakten går till.

Grisarna samlas bakom ett skrank, sedan tas de ut en och en. Ingen av de andra grisarna ser slakten.

Staffan Ahrén har inget sentimentalt förhållande till sina djur men är inte oberörd av slakten.

– Slakt är inte roligt. Men det är det enda sättet att förvandla dem från djur till kött, säger han.

Och köttet är populärt.

– Vårt problem är inte att sälja, utan att producera. Besvärande ofta är det slut.

Kunderna kommer långväga, vissa ända från Sandviken och Katrineholm och då köper de mycket.

– Om man ska tänka på klimatet är det här längre än till närmsta butik. Man ska inte åka hit för att köpa en kotlett bara, säger Staffan Ahrén.

Grisarna på Husa gård går fritt i en stor hage med kor. De gillar att beta, men får också spannmål och då och ekologisk frukt som äpplen och bananer.

Slakt är inte roligt. Men det är det enda sättet att förvandla dem från djur till kött.Staffan Ahrén

Fakta

Cirka 100 grisar om året slaktas på gården

Runt 100 grisar slaktas varje år på Husa gård. Beställningslistan på rimmade skinkor släpps i september. På två veckor var den i år fulltecknad.

Fortfarande säljs dock kvartsgrisar, där skinka ingår. Skinkan rimmas på gården och dessutom ingår kotletter, karré, lägg, revbensspjäll, sidfläsk och en framdelsskinka. Alltihop väger cirka 17 kilo.

På Husa gård finns även gårdsslaktat ekologiskt nöt- och lammkött.