Slogs för en egen kommun

Bengt Nylander (C) hade idén om att Skogås och Trångsund skulle bryta sig loss från Huddinge och bilda en egen kommun.
Bengt Nylander (C) hade idén om att Skogås och Trångsund skulle bryta sig loss från Huddinge och bilda en egen kommun.
Att vara eller icke vara, det var den stora frågan som väcktes för 20 år sedan. Då drev politikern Bengt Nylander (C) frågan om att Skogås och Trångsund skulle bryta sig ur Huddinge.

Han hade ett starkt stöd bland invånarna.

”Man har ingen känsla av att man tillhör Huddinge”, ”Vi ligger närmare Farsta” och ”Det är bättre om vi står på egna ben”, var några av kommentarerna i en enkät som Lokaltidningen Mitt i gjorde senhösten 1992.

Tidningen har träffat Skogåsbon och centerpartisten Bengt Nylander, ordförande i partiet, som väckte frågan bland politiker.

– Det är nästan på dagen 20 år sedan ni träffade mig och skrev om det här, säger han.

Han har sparat stora delar av de undersökningar, flygblad, artiklar, beslut och rapporter från de år då kampen om en egen kommun pågick. Då, senhösten 1992, var Bengt Nylander på krigsstigen mot kommunen: ”Det enda som gör oss beroende av Huddinge, det är att vi inte har något eget gymnasium, men de platser vi behöver kan vi köpa”, sa han till tidningen då.

– Då var förhållandena väldigt goda för att kunna utföra en kommundelning. Efter valet 1991 gjordes det kraftiga neddragningar i den kommunala servicen och det skulle drabba Skogås och Trångsund väldigt hårt. Stämningarna var väldigt bittra.

Många föreningar var med i upptakten och kulturföreningen Lyktan, som finns än i dag, var en av dem som drev på frågan hårt.

Missnöjet växte under 90-talet och den första folkomröstningen hölls 1999, minns Bengt Nylander. En rapport som länsstyrelsen gjorde på uppdrag av Kammarkollegiet kallades för ”Drefviken – en ny kommun?”. I den östra kommundelen röstade 65 procent ja medan 59 procent från övriga Huddinge sa nej.

– Den politiska majoriteten hade sagt att om 60 procent här röstade ja så skulle man säga ja till Skogås och Trångsund och vi skulle kunna skicka in en ansökan om delning till Kammarkollegiet.

Men ett av de borgerliga partierna hade reserverat sig, förklarar Bengt Nylander.

– Det tolkade Kammarkollegiet som att det inte fanns ett fullt stöd från det politiska hållet, så det blev inget.

Ett parti som bildades i kampen för en egen kommun 1998 var Drevvikenpartiet (DP). Partiet fick strax över 20 procent av rösterna i den östra kommundelen.

– Vi har frågan kvar i vårt parti­program men vi driver den inte längre aktivt. Det är en jätteapparat att göra det och läget är inte det rätta nu. Jag är övertygad om att vi skulle klara oss som vilken kommun som helst med våra 24 000 invånare men motståndet är stort bland andra partier, säger kommunalrådet Katharina Wallenborg (DP).

Missnöjet lever dock kvar, ­menar hon.

– Jag blir inte förvånad om frågan dyker upp igen, jag får hela tiden kommentarer från östra delen, man känner sig lite utanför och har inte samma tillgång till ­resurserna.

Bengt Nylander tror inte att frågan om delning är aktuell i dag.

– Många upplever nog lite utanförskap, men i dag har vi inget behov av en kommundelning om jag ska vara ärlig. Men vi som bor här åker alltid till Haninge eller Stockholm för att handla, säger Bengt Nylander.

Efter valet 1991 gjordes det kraftiga neddragningar.Bengt Nylander (C)