Min lokala hjälte

Slussen är Roberts replokal

Det flesta har nog någon gång hört Robert Rebells stämma på perrongen i Slussen.

Yrkestrubaduren som gått sin egen väg i livet.

– Jag har alltid varit en konstnärssjäl, säger han.

När Rebellrobert kliver in i Stadsmissionens butik Remake i Hökar­ängen möts han av glada hälsningar från personalen. På en liten cd-spelare i ett hörn snurrar skivan ”Våra drömmars stad” med låtar av bland andra Moneybrother, Markus Krunegård – och av rebellen själv.

– Jag var här och spelade vid invigningen av butiken för ett tag sedan, det var mycket folk och riktigt roligt, säger han.

Rebellrobert slår sig ner vid ett bord i lokalen, där en fotoutställning just nu visar fotografen Johan Anderssons bilder av honom och hans trubadurliv.

Han bor i Farsta, men för de flesta stockholmare är han ett med Slussen.

– Jag blev utkastad på gatan som 16-åring och för att hålla mig borta från droger och sådant gick jag in för musiken. 1989 började jag spela på Zinkensdamms station och sedan 2000 har jag varit stationerad vid Slussen.

När han var 18 år bytte han namn till Robert Rebell.

– Jag ville vara en rebell mot samhällets dumheter. Det är så många som blir negativa så fort någon har en dröm. Då säger de att ”du kan inte, det går inte” i stället för att peppa personen, säger han.

Rebellrobert spelar fortfarande på Slussens tunnelbaneperrong, han kallar platsen för sin replokal. De senaste åren har han också varit med vid många olika tillställningar. 2007 deltog han i en sketch på Victoriadagen tillsammans med Johan Glans och David Batra och 2011 öppnade han Visfestivalen i Västervik.

– Jag har fått vara med om så mycket positiva saker. Vid Slussen får jag träffa människor från alla världens hörn. Många kanske bara ser tunnelbaneperrongen som en transportsträcka, men för mig är det en levande kulturplats, säger han.

Tidiga helgmorgnar när de sista kroggästerna är på väg hem står han och spelar på sin gitarr.

– Många säger att jag bidrar med ett lugn till tunnelbanan, när jag möter folk vid fyratiden på morgonen som inte mår så bra så kan jag dra av en Cornelis. Häromdagen när jag och min polare Edwin spelade kom det fram ett par och berättade att de hade grälat, men blivit sams igen när de hörde vår musik, säger han.

Men egentligen får han inte stå på t-baneperrongen och spela och sjunga.

– Jag önskar att SL införde ett tillstånd för vissa trubadurer, precis som i London, säger han.

Trots att han berättar mycket om sig själv är han mån om sitt privatliv.

– Jag är ingen som bjuder in till hemma hos-reportage. När jag inte är Rebellrobban vill jag ha mitt lugna liv. Du kanske trodde att jag alltid har de här kläderna? Nej, det är bara en arbetskostym, svart är praktiskt när man står nere i tunnelbanan, vita kläder blir smutsiga på en dag.

Den här bilden togs på Slussens perrong i våras vid fyratiden på natten.