Smitare rammade Johanna i villaområde

Johanna hade varit på midsommarfest i ett villaområde i Skogås.

När hon gick hem med sin hund på natten blev hon påkörd av en förare som smet från platsen.

Först kom chocken, sedan ilskan som följdes av obehagskänslor. Johanna, 33, är märkbart skakad.

Hon har blåmärken i ansiktet, på kroppen och benen.

När Lokaltidningen Mitt i träffade henne förra veckan hade det bara gått några få dagar sedan hon blev påkörd av en smitare i villaområdet i Skogås.

Johanna hade varit på en fest med vänner och bekanta för att fira midsommar.

Vid tvåtiden på natten tog hon den korta promenaden hem till föräldrarnas hus, en promenad på kanske fem minuter.

Hon hann knappt höra ljudet från bilen innan det small till.

– Den kom i full fart bakifrån, jag måste nog ha flugit en bit bort, berättar Johanna.

Hela högra sidan av hennes kropp är full av blåmärken efter krocken, hon har ont i käken och nacken.

– Bilen måste ha kört på mig från vänster sida. Men jag hann aldrig se vad det var för bil, säger hon.

Hennes lilla hund klarade sig oskadd, men hade bilen kört på hunden hade den inte levt i dag, tror Johanna.

Hennes röst blir skakig när hon berättar om delar av händelsen.

– Bilen bara gasade iväg, föraren smet. Det är ett allvarligt brott att sticka så där, säger Johanna.

Den väg där hon blev påkörd delas av och blir två andra småvägar med återvändsgränder. Johanna tror att det kan vara någon som bor i området som kört på henne.

– Jag vet ju inte om det är så, men det kan vara någon härifrån. Eller så är det någon som varit på besök, det känns väldigt obehagligt att inte veta.

Nu lyfter hon blicken mot nästan varenda bil.

– Man tittar ju efter bucklor och tänker om det kanske var den eller den bilen, så är det hela tiden.

Dagen efter olyckan togs Johanna till sjukhus, hon var för chockad den natten då hon blev påkörd, förklarar hon. Läkarna tog fotografier och dokumenterade skadorna.

Hon hade ren tur att de fysiska skadorna inte blev värre. Hade det slutat värre kunde hon ha blivit kvar där på vägen ensam.

– Jag är verkligen glad att det inte gick värre. Jag kan bara inte förstå att någon kan smita. Den som stack vet ju inte hur det gick för mig, hur kan man ha det på sitt samvete?

Även polisen har fått hennes anmälan. Där tror man dock att chanserna att hitta föraren är små. Det finns inga vittnen, inget signalement, ingen bilmodell eller registreringsnummer att gå på.

– Men man kan ju hoppas att personen träder fram ändå, säger Johanna, som egentligen heter något annat.

Jag kan bara inte förstå att någon kan ­smita.Johanna, 33