Snart kliver Fred ur ramen

Fred har ramat in i 50 år. ”En del tavlor var dyra, dem vågade jag inte ha i butiken över natten. Det hade aldrig försäkringarna täckt.”
Fred har ramat in i 50 år. ”En del tavlor var dyra, dem vågade jag inte ha i butiken över natten. Det hade aldrig försäkringarna täckt.”
En anställd med Freds pappa  Bertil utanför företaget.
En anställd med Freds pappa Bertil utanför företaget.
Fred Brunnling i verkstaden  på 70-talet.
Fred Brunnling i verkstaden på 70-talet.
Den sista av de första butikerna vid Gullmarsplan försvinner snart efter 70 år.

Fred Brunnling som tog över Johanneshovs glas efter sin far och varit på firman i över 50 år tycker att det räcker nu.

Året innan affärscentret vid Gullmarsplan invigdes 1946 öppnade Freds pappa Bertil Brunnling Johanneshovs Glasindustri AB.

– Det var precis i krigsslutet och han hade beställt glas från Belgien, men det var krossat och lådorna hade kulhål. Bara att slänga, säger Fred.

70 år har passerat sedan dess, och nu trappar Fred ner verksamheten. Han har bara öppet några timmar i veckan och har siktet inställt på att lägga ner helt nästa år.

– Det är nog den sista verksamheten som funnits kring Gullmarsplan sedan starten, säger han.

Fred har troligen rätt. I en publikation från 1958 redovisas entreprenörerna kring knutpunkten och av dessa är det bara glasmästeriet som finns både nu och då. Lorita Damkonfektion och Skytts radio har tillsammans med flera andra lämnat scenen.

Själv började Fred Brunnling knega på glasmästeriet som 16-åring i mitten av 60-talet.

– Jag gick yrkeslinje och hade praktik men jag kunde redan yrket. Jag hade ju sprungit ut och in hos farsan sedan barnsben, säger han.

Längre bak i tiden hade glas- och ramfirman många anställda och hade lokaler på Etsarvägen 1 och 5.

Tidigare både bytte man glasrutor och slipade glasskivor till bord och hyllor parallellt med inramningar av tavlor och bilder.

Men tiderna och behoven har förändrats.

– Förr var nästan alla kåkar runtomkring hyresrätter, det var mer krossade rutor då. Nu är i stort sett allt bostadsrätter och man tar mer hand om sina hem och fönster går inte sönder så ofta, säger Fred.

Sedan flera år driver han verksamheten själv och ägnar sig åt inramningar. Ett jätteschabrak i järn som är en ramklyv, specialverktyg, burkar med lagningspasta i silver och guld vittnar om ett yrke med anor.

– Det har också förändrats när stora kedjor har ramar och tavlor. Men folk som har något gammalt och fint de vill bevara eller barn- och bröllopsbilder kommer hit.

Vad är det konstigaste du ramat in?

– Det är olika saker, som hattar, skor och leksaker. Då får man bygga lådor och sätta en ram på. En gång nobbade jag att rama in en matta. Den var snedare än sned.

Freds farfar och farfars far var båda glasblåsare i småländska glasriket. Så det är en lång tradition av glashantverkande som tar slut. Han inte lyckats lockat in barnen i branschen och tycker som 67-åring att det är dags att stänga. Riktigt vad han ska göra när butiken går i graven är oklart.

– Det blir nog lite konstigt men jag tror det kan bli skönt också. Men kanske kommer man att längta tillbaka.

Fakta

Andra butiker som slagit igen

Kemiska tvättcentralen.

Waleby guldsmedsaffär.

Axel Eéns Maskinaffär.

Johanneshovs parfymaffär.

Skanskvarns tobakshandel.

Skytt Radio.

Lamréns trikå och sybehör.