Fem års kamp för sonens stöd i skolan

Barkarbyskolan får skarp kritik av Skolinspektionen.
Barkarbyskolan får skarp kritik av Skolinspektionen.
I fem år kämpade Lucas föräldrar för att han skulle få rätt stöd på Barkarbyskolan. Trots kritik från flera granskningsmyndigheter märkte de inga förbättringar och Lucas gick ut femte klass med kunskaper motsvarande en andra- och tredjeklassare. Nu befarar föräldrarna att Lucas lillebror går samma öde till mötes.

 

Under stora delar av sin skolgång har 12-åriga Lucas brottats med omgivningens oförståelse.

– Han uppfyllde alla kriterier för att få det svårt i skolan. Han hade svårt att strukturera, fokusera och att sitta still, säger Lucas pappa.

Redan i första klass märkte föräldrar att något var fel. Lucas första läsläxa slutade i katastrof. Han kunde inte koncentrera sig och blev till slut så frustrerad att han kastade boken i väggen.

– Om vi visste då, vad vi vet i dag hade vi agerat annorlunda. Men som förälder vill man tro på skolan, att det ska fixa sig, säger Lucas mamma.

Lucas fick allt svårare att hänga med.

– Tanken var att han skulle ta igen allt han missade hemma, säger Lucas pappa.

– Han hade med sig fyra högar med extrauppgifter varje helg. Det blev vi som skulle sitta och lära honom allt, säger mamman.

I tredje klass utreddes Lucas och han fick två diagnoser: ADHD och Aspergers syndrom. Det innebär att han är normalbegåvad intellektuellt och språkligt, men har svårare med koncentrationen, impulskontrollen och det sociala samspelet.

– Det var jättejobbigt när vi fick beskedet. Jag hade svårt att acceptera det. Lucas kräver så mycket, det tar så mycket energi. Och att behöva känna så som förälder, att ens barn suger energi, det var tufft, säger pappan.

I skolans ögon blev Lucas enligt föräldrarna en krävande elev, en som stökade och aldrig satt still. Han hamnade bara mer och mer efter. Alla var överens om att han behövde särskilt stöd, men inte om hur stödet skulle se ut. Och det är då problemen börjar på allvar.

– I skolan körde de bara på i termin efter termin, men hemma märkte vi inte någon skillnad. Vi började mer och mer inse att vi måste agera, säger pappan.

När Lucas gick i tredje klass anmälde hans föräldrar skolan till Skolinspektionen.

– Det är klart att vi förstod att vi trappade upp konflikten i och med det. Men vi såg ingen annan utväg, säger mamman.

På höstterminen när Lucas gick i fjärde klass överklagade föräldrarna också det åtgärdsprogram som skolans tagit fram för att ge honom särskilt stöd. Under vårvintern i fjärde klass skulle de granskande myndigheterna ge föräldrarna rätt. Men trots kritik från två granskningsmyndigheter upplevde Lucas föräldrar att lite hände. Rektorn presenterar ett nytt åtgärdsprogram, som de överklagade och som ska komma att upphävas i årskurs fem.

Lucas mådde allt sämre i skolan.

Hans mamma visar en lärobok där han har skrivit: ”Jag rymde från skolan och tog självmord.” Under texten har läraren kommenterat med en strålande stjärna och texten ”Jättebra meningar!”. Lucas mamma kan inte hålla tillbaka tårarna.

Ur Lucas lärobok

– Årskurs fyra var bara ett mörker, som präglades av stress och ångest, säger hon.

Situationen blev mer och mer ohållbar. Lucas föräldrar försökte vara självkritiska.

– Jag började fundera kring vår metod, att ställa krav. Att strida kanske inte är bästa sättet för att förbättra Lucas skolgång. Problemen beror förmodligen på okunskap, så vi försökte med andra vägar, säger Lucas pappa.

De fick hjälp från landstingets ADHD-center att ta fram utbildningsmaterial. De gick själva kurser i hur de bäst skulle kommunicera med skolan. De försökte få andra kontaktpersoner när de låst sig med skolans rektor.

– Vi försökte samla alla kring att försöka göra något bra, att komma vidare. Men vad hände? Bara ett nytt åtgärdsprogram, inte en millimeter bättre än det förra, säger pappan.

När Lucas gick i årskurs fem upphävde Skolväsendets överklagandenämnd det nya åtgärdsprogrammet. Kort därefter anmälde föräldrarna återigen skolan till Skolinspektionen. På vårterminen kom beskedet: Barkarbyskolan har inte gett Lucas det stöd han har rätt till. Men myndigheten avstår från att ingripa eftersom Lucas redan har slutat på skolan.

I dag går Lucas i högstadiet på en annan skola. Han trivs bra.

– Lucas är en annan kille i dag. Han är glad och han har fått stöd och ett bra bemötande i den nya skolan, säger mamman.

Den nya skolans tester har visat att Lucas ligger på en tredjeklassares nivå i matematik och en andraklassares i svenska.

– Han mår bättre, men det är klart att han ligger efter. Det kommer han att få kämpa med i många år framöver.

Lucas två år yngre lillebror Oskar går däremot kvar på Barkarbyskolan. Även han har koncentrationssvårigheter och diagnosen ADD som är en form av ADHD fast utan hyperaktivitet.

– Vi ser samma mönster och har slagit larm till skolan och kommunen, men upplever inte att vi får någon hjälp. De lägger locket på, säger pappan.

Nu känner sig familjen maktlös. Varför lär sig inte skolan av sina misstag, undrar de.

– Ingen verkar vilja att något ska bli bättre. Varför tillåts de att göra samma fel om och om igen? Räcker det inte att skolan har förstört skolgången för vårt äldsta barn?, säger Lucas pappa.

Fotnot: Lucas och Oskar heter egentligen något annat.

 

Ansvarig chef: ”Skolan har gjort oerhörda insatser”

Järfälla kommun och Barkarbyskolans rektor Rickard Ernfors har en närmast motsatt bild.

– Skolan har gjort oerhörda insatser, säger verksamhetschefen.

Mitt i Järfälla har varit i kontakt med både Barkarbyskolans rektor Rickard Ernfors, Margareta Odstam, verksamhetschef för barn och elever 0-11 år och Minna Avrin, barn- och ungdomsdirektör på Järfälla kommun, för att få svar på frågan om vad som gått fel.

De kan inte peka ut en tidpunkt eller en händelse när det gick snett.

– Skolan har gjort oerhörda insatser i form av anpassningar och särskilt stöd för de här pojkarna, ändå kan vi se att det är något som inte fungerar, säger Margareta Odstam.

Alla tre tror att den stora förklaringen till problemen är att kommunikationen mellan skolan och hemmet inte har fungerat.

– Även om skolan är mer ansvarig för att få kommunikationen att fungera så handlar det om två parter, säger Minna Avrin.

Relationen mellan vårdnadshavare och skola är många gånger avgörande för hur barnen lyckats i skolan. Men exakt hur konflikten mellan Lucas föräldrar och Barkarbyskolan har sett ut vill de inte gå närmare in på.

– Vi har gjort den samlade bedömningen att elevernas förutsättningar till lärande och utveckling inte gynnas av att i detalj utveckla bilden ytterligare, svarar Rickard Ernfors i ett skriftligt svar.

Det finns flera beslut från granskningsmyndigheter som pekar på brister i hur Barkarbyskolan har hanterat problemen.

– Tittar vi över tid så ser vi att det har varit en del formaliafrågor, men även en del andra saker och de har vi tagit på fullaste allvar, säger Minna Avrin.

De påpekar att ett stort utvecklingsarbete har gjorts både på skolan och på kommunnivå efter Skolinspektionens kritik 2012 och efter 2014 när reglerna skärptes ytterligare i den nya skollagen.

– Efter kritiken har också medvetenheten och kunskapen stigit i motsvarande grad. Vi har gjort åtgärder som Skolinspektionen har godtagit, säger Margareta Odstam.

Rektorn Rickard Ernfors påpekar också att granskningsmyndigheterna har avslagit flera anmälningar från Lucas föräldrar.

 

Fakta

Skolverkets kritik mot Barkarbyskolan

29 januari 2015 (Lucas går i fjärde klass)

Skolinspektionen slog bland annat fast att skolan:

* Inte gjort en tillräckligt bra undersökning av Lucas behov och kunskap.

* Inte varit tydliga med vem som varit ansvarig för att insatserna följdes upp och utvärderades.

* Dröjt med att ta fram åtgärdsprogram för Lucas behov.

 

23 mars 2015 (Lucas går i fjärde klass)

Skolväsendets överklagandenamn konstaterade kort därefter att:

* Skolan gjort en bristfällig utredning av Lucas behov som dessutom var för gammal.

* Åtgärdsprogrammet hade stora brister, bland annat var det inte tydligt vilka åtgärder som skulle göras eller hur de skulle utvärderas.

* De åtgärder som fanns var så små att de skulle betraktas som ”extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen” och inte som särskilt stöd.

Nämnden valde också att göra ett särskilt uttalande om att rektorn bestämt att Lucas inte skulle vara med på engelsklektionerna. Anledningen var att han skulle koncentrera sig på svenska och matematik.

Det är ett stort ingripande i skolgången och beslutet ska fattas av rektor efter ”noggranna överväganden, eftersom det kan innebära att eleven lämnar grundskolan utan fullständig utbildning”.

I Lucas fall har inget sådant beslut fattats.