Intill gatuköket vid Bredängs tunnelbanestation står en glad Soraya Bay, 29, och bredvid henne bråkar några fiskmåsar om maten som någon tappat. I handen håller hon en poster med hennes egen novell "Små fickor av tid". Det är tänkt att den ska pryda väggarna i Bredäng som ett sätt att demokratisera litteraturen.

– Novellen handlar om en kvinna som minns tillbaka på ett dygn från sin barndom och en trasslig relation till sin mamma. Som vuxen kan man välja att inte engagera sig i den typen av relationer, men ett barn kan inte det, och det ville jag utforska i min novell, säger hon.

Novellen finns med i nyss utgivna 2024 års upplaga av Faktum novell. I novellsamlingen finns även prisade författare som John Ajvide Lindqvist och Ia Genberg, liksom Ewa Fröling.

Nytt för i år är att novellsamlingarna trycks upp på posters för att göra litteraturen tillgänglig på gatan.

– Vi blir matade med personliga rekommendationer och algoritmer hela tiden, det är sällan man väljer något själv. Så att tillgängliggöra litteraturen med väggnoveller är ett så sjukt smart sätt att demokratisera litteraturen på, säger Soraya Bay.

Av totalt 263 ansökningar valdes sju debutanter ut till samlingen.

Stark gemenskap i Bredäng

Hon är uppvuxen på Södermalm men bor i Bredäng sedan fyra år tillbaka.

– Bredäng på sommaren är det finaste som finns, det finns så mycket loppisar och nu har Värmeverket öppnat med massor av event för barn och unga. Det finns en stark gemenskap här som jag inte kände på Södermalm.

Hon kommer från en bakgrund som kulturskribent, och novellen blir den första hon publicerar i vuxen ålder.

Det finns en stark gemenskap i Bredäng som Soraya aldrig kände av på Södermalm.

Fanny Cassel

– Det känns jättekonstigt, och otroligt att få publiceras i en samling tillsammans med Ia Genberg som är en stor favorit. Jag älskar hennes böcker.

Men hon tycker också att det finns något läskigt med att bli läst av andra.

– När jag skrev som kulturskribent så recenserade jag andras verk. Nu är det mitt eget som jag suttit och tänkt ut i min lilla kammare med mitt eget språk, säger hon.

Soraya Bay har en stark fascination för minnet, och det speglar sig i novellen.

– Vår relation till minnet är så intressant, för vi bygger mycket av vår identitet och världsbild på våra minnen. Vi litar väldigt mycket på det, samtidigt är minnet det mest subjektiva som finns och extremt bristfälligt. Kontrasten hur mycket vi förlitar oss på det samtidigt som vi inte alls kan lita på det egentligen är intressant.