Det var strax efter klockan 20 på onsdagen och Idil Yasin och hennes 17-årige son skulle precis lämna restaurangen i Skärholmens centrum där de varit och ätit middag när de plötsligt hörde flera höga skott.

– Vi blev jätterädda och sprang hela vägen hem, säger hon.

Hon är skärrad över att höra att en man i 30-års åldern har dött efter skotten på Skärholmstorget och att en 55-årig man har skottskadats.  

– Vi mår jättedåligt och har inte kunnat sova. Min son åker tunnelbana till skolan men han vågade inte gå själv i dag, jag var tvungen att följa med honom, säger hon. 

Idil Yasin känner sig rädd och vill inte längre bo kvar i Skärholmen.

Angie Gray

Känns som Somalia

Bara några dagar tidigare, i fredags, sköt två gäng mot varandra vid höghusbygget i Skärholmens centrum och Idil Yasin känner sig mycket oroad över den senaste tidens händelser.

– Vi kommer från ett krigshärjat Somalia och nu känns det som att samma sak händer här. Det här känns inte som Sverige, säger hon.

Hennes 17-årige son brukar åka och hälsa på sin kusin men nu vill hon inte längre att han ska åka tunnelbana på kvällstid.

– Vi säger att han måste ta taxi, fast egentligen har vi inte råd, så det blir mycket att han får stanna hemma. 

"En kropp låg på marken"

Oron gör att de vill flytta ifrån Skärholmen, trots att de trivs. 

– Jag har fem barn och jag vill inte att de ska växa upp här, jag letar lägenhet varje dag, säger Idil Yasin.

Frank Beya tycker att Skärholmen är otryggt.

Angie Gray

Ute samma kväll var även Skärholmsbon Frank Beya.

– Jag hade klippt mig och var påväg hem när jag såg poliser och en kropp som låg på marken på torget. Det första jag gjorde var att ringa min familj och höra att alla var okej, säger han.

Även han tycker att Skärholmen har blivit otryggt.

– Det är inte så säkert här, men det är inte så mycket man kan göra. Jag är inte rädd själv men är mer uppmärksam och håller koll när jag är ute på natten, däremot är jag orolig för min lillebror som är 15 år och tar tunnelbanan varje dag, säger han.

Najaf spolar bort blodet

På skärtorsdagens morgon är polisens avspärrningar borta. Men spåren efter mordet finns kvar. I ett skyltfönster syns skotthål och på torget häller Najaf Karamati ut grus över en blodfläck. Han och hans kollegor hjälps åt att sopa upp gruset innan de spolar av marken med högtryckstvätt.

Det är inte första gången de sanerat en mordplats.

– Vi åker ofta på sådana här jobb tyvärr. Jag tänker på mina barn och att samhället går åt helt fel håll. Tyvärr tänker människor för mycket på snabba pengar, säger han. 

Angie Gray

Våldsvågen har svept in

Polisen i Skärholmen har under lång tid jobbat hårt med att öka tryggheten i Skärholmen och området var under början av våldsvågen förskonat från dödskjutningar. 

– Det här är ju den samhällsutveckling och våldseskalering som vi har sett en tid som nu drabbar även Skärholmen, säger Susan Friberg, polischef i Skärholmen.

Det såg länge bra ut i Skärholmen. Hur tänker ni kring det som hänt nu?

– Vi har ett antal nätverk i Stockholm som rör sig i hela regionen och oavsett hur aktivt vi jobbar kan vi inte alltid vara på plats. Vi kommer aldrig att kunna förebygga allt i de här miljöerna där de är så pass likgiltiga inför andras liv.

Vad gör ni nu?

– Vi samarbetar med dem som utreder grova brott och använder vår lokala kunskap för att tillsammans utreda brotten och lägga ett strategiskt pussel för att få fler frihetsberövade och få fler att hoppa av verksamheten. Det handlar också om att jobba trygghetsskapande på sikt i de här områdena och att ha polis på plats inte bara när det händer saker. 

Kidan Belay bor i Bredäng men är ofta i Skärholmen och handlar, som på torsdagen när hon passerar mordplatsen.   – Det är läskigt man vågar inte stanna här längre, det händer saker till och med på dagtid, säger hon. Hon har bott i Bredäng i 43 år och tycker att stadsdelsområdet har förändrats mycket på senare tid. – Mina barn är vuxna nu men när de var barn hände det aldrig sådan här grejer. Jag är orolig för barn och ungdomar i området, säger hon.

Angie Gray

Jan-Olof Lönnblom som bor i Sätra brukar vara i Skärholmen två till tre gånger i veckan för att träna. Men han är inte orolig. – Jag är inte rädd, jag umgås inte i de kretsarna och är inte ute de tiderna. Och man kan i alla fall inte göra något åt det så man kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden. Jag har bott i Mexiko och jämfört med det så är det mycket lugnare här, säger han.

Angie Gray