Spy bars grundare är tillbaka

Vasastadsbon Micke Becker är en legendar i Stockholms klubbvärld och startade Spy bar på 1990-talet.
Vasastadsbon Micke Becker är en legendar i Stockholms klubbvärld och startade Spy bar på 1990-talet.
Vasastadsbon Micke Becker var nattklubbskung i Stockholm under diskoeran.

– Vi förberedde oss på måndagen för att gå ut på fredagen, säger han.

1996 startade han Spy bar – och nu har han öppnat en ny klubb på Blasieholmen.

Micke Becker, 52, tar emot i sitt kontor i en källarlokal på Svea-vägen. Han är giganten i Stockholms nattliv som startade Spy bar 1996. Micke Becker inredde lokalen som ett 50-talshem med möbler från Myrorna och lät unga gallerister ställa ut på klubben.

Ändå dröjde det ett halvår innan gästerna hittade till ”Spyan”.

– Stället blev populärt efter några kändisskandaler och en stor ZTV-fest, berättar Micke Becker.

2005 var han trött på sena nätter och lämnade Spy bar. Nu är han tillbaka och har öppnat den Studio 54-inspirerade klubben Lola på Blasieholmen där diskoteket Atlantic en gång låg.

– Det är en fantastisk lokal som jag inte kunde motstå, säger han.

Micke Becker växte upp i Ulriksdal, med föräldrar som drev en modebutik på Gamla Brogatan. På 1970- och tidiga 80-talet gick han på diskotek som Angie, Phonograf och snobbiga Tramps.

– Vi förberedde oss på måndagen för att gå ut på fredagen. Kom man in var man i paradiset. Till slut gick jag ut tre till fem dagar i veckan. Skolan kom i andra hand. Jag ville bara ha kul.

Han blev stamgäst på de hippaste klubbarna och släpptes före i kön. För att ha råd jobbade han som brevbärare och i videobutik – och bodde billigt i ett hippiekollektiv på Jungfrugatan, med bland annat musikern Olle Ljungström.

– Dörrarna var alltid öppna och Olle brukade spela gitarr för oss, minns Micke Becker.

Föräldrarna tyckte att hans hippie- leverne spårat ur och övertalade honom att börja arbeta i deras butik, som han sedan tog över.

1986 kändes Stockholm för litet för Micke som flyttade till New York.

– Mitt självförtroende var på topp och målet var att bli inköpschef i en modebutik. Men att nå dit skulle ta minst tre år, och som den bortskämda snorunge jag var lade jag då ner det, berättar Micke som i stället började designa skyltfönster och kränga kläder på loppmarknader.

Han hängde på pampiga New York-klubbar som The World och The Lime light som huserade i en kyrka.

Men storstadslivet var dyrt och ensamt.

– Jag bodde i en dyr studio på Upper Westside, tjänade dåligt och hade inga nära vänner. Ska man bli framgångsrik och omtyckt i New York måste man ha pengar.

Efter två år lämnade han USA för att jobba som så kallad ”pointer” på klubben Marshmallows i Stockholm.

– Mitt jobb var att välja ut folk i kön som passade in i konceptet. Det var då något helt nytt i Sverige.

Men på sin nya klubb på Blasie-holmen har han helt slopat pointersystemet.

– Det känns förlegat att peka ut folk, säger han.

Ska man bli framgångsrik och omtyckt i New York måste man ha pengar.Micke Becker

Fakta

Gillar housemusik och Hagaparken

Namn: Micke Becker.

Ålder: 52.

Familj: Min kära mor och övrig släkt.

Bor: Norrtullsgatan i Vasastan.

Intressen: Kläder och att resa. Drömresan går till Indien.

Favoritdesigner: Yohji Yamamoto.

Lyssnar på: House och chillhouse.

Favoritklubb: Double seven i West Village i New York, för den”lyxiga partystämningen och coola inredningen.”

Smultonställen i Vasastan: Matvarufabriken, Norrtulls-gatan och Hagaparken.