Städa gravar – ett hästgöra

Hästen Carltex var populärare än att samla ihop träd och kvistar. Pojken Linus Mäkelä kunde inte sluta ­klappa.
Hästen Carltex var populärare än att samla ihop träd och kvistar. Pojken Linus Mäkelä kunde inte sluta ­klappa.
Förskolebarn och en häst fick vara med när gravfältet i Brunnby Vik vårstädades.

– Det är viktigt att barn får en känsla för naturen, säger stadsträdgårdsmästaren Nils Odén.

Några barn fyller en skottkärra med kvistar och löv, andra är mest fascinerade av hästen, som även den deltar i arbetet. Det är städdag vid gravarna i Brunnby Vik.

– Det började med att vi städade gravkullarna och gallrade bort träd och buskar, för att se vad det finns för blommor och för att öka floran i marken. När vi efteråt såg alla kvistar och löv på marken så tänkte vi – hur får vi nu bort allt det här, berättar Annelie Sjödin, vid Järva trädvårdscenter.

Strax därefter föddes idén om en ovanlig lösning; Att bygga ett vikingaskepp av de fällda träden, samla ihop en massa barn som skulle få hjälpa till att rensa samt ta dit en häst som kunde dra det ihopsamlade lasset.

– Jag gick till förskolan här intill och frågade om de ville vara med, och de sa genast ja, säger Annelie Sjödin.

Arbetet är en del av kommunens projekt Fornparken, där gamla gravfält runt om i Upplands Väsby ska lyftas fram och vårdas. Mycket vid Brunnby Vik är klart – platsen invigdes förra året. Nu ska området rensas, så att floran kan komma till liv, förklarar kommunens stadsträdgårdsmästare Nils Odén.

– Vi har fått hjälp av Järva trädvårdscenter för att få ordning på gravfälten. Men det här – att ta med både häst och bjuda in barn – var deras idé, som kommunen genast välkomnade.

För Järva trädvårdscenter är det helt naturligt att använda sig av hästar för att forsla bort saker i stället för att använda fordon.

– Vi jobbar ju med naturvård och då ska vi så klart ha hästar som arbetskollegor, säger Annelie Sjödin.

Barnen från förskolan Pysslingen Vik strosar runt på kullarna, de har just fått en lektion om hur lång tid det tar innan saker försvinner i naturen, som att en engångsblöja försvinner efter 50 år, och en burk efter 200 år.

Linus Mäkelä, tre år, är ett av barnen från förskolan. Han samlar inte skräp, eller löv. För han kan inte sluta klappa hästen.

– Han är så mjuk att klappa!

Annelie Sjödin är nöjd.

– Det viktiga med att få ut barnen är att få väcka en nyfikenhet – och få umgås med djur. Vi kommer absolut att använda oss av barn fler gånger. Det är ju så viktigt att barn får en förståelse för naturen.