Kan få stanna efter regeringens asylbesked

Muhammad Zare från Vallentuna
Mohammad Zare är glad över chansen att få stanna i Sverige. Bilden är tagen i augusti.
Hoppet att få stanna i Sverige tändes på nytt för Mohammad Zare, bosatt i Vallentuna.
Efter regeringens uppgörelse om att fler ensamkommande barn ska ges möjlighet till förlängt uppehållstillstånd finns det en chans att han nu inte behöver bli utvisad till Afghanistan.
Men glädjen han känner över beskedet består också av sorg för alla vänner som anlände efter det avgörande datumet i lagen.

När nyheten gick ut i måndags om att fler ensamkommande flyktingbarn kan få en ny möjlighet att stanna i Sverige började Vallentunabon Mohammad Zare, 18, första jubla av glädje. För två veckor sedan fick han ett utvisningsbeslut från Migrationsverket, som nu inte behöver verkställas om förlängningen av asyllagen röstas igenom i Riksdagen.

Hade gett upp

– Jag hade gett upp skolan och orkade inte gå ut. Jag har aldrig gråtit så mycket under hela mitt liv som jag har gjort under de här två veckorna, säger Mohammad Zare.

Han anlände som minderårig till Sverige den 23 november, 2015, efter att ha flytt från Afghanistan. Första dagen i sitt nya hemland gjorde han det kloka att registrera sin ankomst hos Migrationsverket. Hade han väntat en dag, skulle han inte innefattats av det nya lagförslaget.

– Först kändes det jätteskönt att jag uppfyller alla kraven, för jag var på väg att utvisas. Men sen när jag insåg att lagen inte gäller för flera av mina kompisar, blev jag otroligt ledsen för deras skull. Särskilt när det bara kan skilja några få dagar.

Tänker på alla förtvivlade kompisar

Datumgränsen har fått Muhammad att känna stor förtvivlan när han tänker på alla sina kompisar som inte uppfyller kriterierna i det nya lagförslaget.

– Många som hade hoppats på den nya lagen blev helt förstörda. Alla har inte gett upp hoppet än, men jag trodde aldrig att exakta dagen när jag kom skulle få så stor betydelse. Det känns helt orimligt.

Precis kommit in

På två år har Mohammad läst in tillräckligt med svenska kunskaper för att nu äntligen kunnat börja på Samhällsprogrammet på Tibble gymnasium.

– Sedan jag kom till Sverige har jag varit den mest ambitiösa eleven i skolan. Men det brydde sig inte Migrationsverket om och avslog min ansökan om att få stanna. Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer händer om jag blir utvisad. Jag dör hellre här än att åka tillbaka till Afghanistan.