Stig bar kistan till graven

Stig återvänder fortfarande till graven, på uppdrag av polisen.
Stig återvänder fortfarande till graven, på uppdrag av polisen.
Stig Alsenborg bar flickan till graven.
"Jag kommer aldrig släppa det. Inte förrän de hittat gärningsmannen."
Okänt barn begravs i Kungängens kyrka. Stig Alsenborg bar kistan.
Stig Alsenborg bar kistan till graven under begravningen.
Flickan begravdes i Kungsängens kyrka. Hälften av besökarna var journalister
Hälften av besökarna vid begravningen var journalister.
Okänt barn begravs i Kungängens kyrka. Stig Alsenborg bar kistan.
"Hon vägde nästan ingenting", säger Stig Alsenborg.
Okänt barn begravs i Kungängens kyrka. Prästen tar farväl.
Prästen Anders Johansson tar farväl vid Kungsängens kyrka.
Flickan ligger begravd vid Kungsängens kyrka.
På flickans gravsten står det "Okänt flickebarn".
Det var Stig Alsenborg som förde flickan till den sista vilan, nästan ett år efter att kroppen hittats.
Än i dag återvänder han till graven, i hopp om att lösa gåtan.
– Jag kommer aldrig att släppa det. Inte förrän de hittat gärningsmannen, säger han.

Den 27 november 2003, klockan 11.00. Nästan ett år hade gått efter den tragiska natten i radhusområdet i Brunna och än fanns inga spår efter flickans föräldrar.

Nu stod en liten vit kista framme vid altaret i Kungsängens kyrka, märkt med texten ”okänd flicka”. Från orgeln spelades tonerna ur ”Sov du lilla videung”.

”Solskens öga ser på dig

solskensfamn dig vaggar.

Snart blir grönt på skogens stig,

och var blomma flaggar.

Än en liten solskensbön,

vide liten blir så grön.

Solskensöga ser dig,

solskensfamn dig vaggar.”

Samtidigt flockades journalister och fotografer från hela landet utanför kyrkans väggar. Alla ville berätta historien om den namnlösa flickan som lämnades ensam att dö i en gångtunnel.


Läs mer: Spåret som poliserna aldrig kunnat läppa


”Vägde nästan ingenting”

Mitt i mediecirkusen hamnade begravningsentreprenören Stig Alsenborg. På några minuter fanns bilden på honom – bärandes på den lilla barnkistan – i alla landets tidningar.

– De stod runt hela kyrkmuren och fotograferade. De nästan slogs om platserna, säger han.

Okänt barn begravs i Kungängens kyrka. Stig Alsenborg bar kistan.

Begravningen hölls i Kungsängens kyrka, i november 2003.

Stig Alsenborg hade anordnat hundratals begravningar och var van att lägga känslorna åt sidan. Men den här gången var det annorlunda.

– Jag brukar väl aldrig fälla en tår vid en begravning. När en gammal människa avlider, då är det dags. Men att ett litet barn som inte ens har börjat sitt liv ska behöva sluta som det gjorde, det har jag ingen förståelse för. Det går inte att smälta, säger han.

Vanligtvis behövs sex personer för att sänka en kista.

Den här gången räckte det med två.

– Hon vägde nästan ingenting, säger Stig Alsenborg.

Minnena finns kvar

Okänt barn begravs i Kungängens kyrka. Stig Alsenborg bar kistan till graven.

Stig Alsenborg: ”Hon vägde nästan ingenting”.

Barnet hade förvarats på Rättsmedicinalverket i Solna i nästan ett år – i väntan på att föräldrarna skulle träda fram. Så blev det aldrig. I stället blev det Stig Alsenborg som ensam fick ta emot den lilla flickan inför begravningen.

– Dagen när jag hämtade barnet, det glömmer jag aldrig. Det var inpackat som man säger i den här branschen. När rättsläkaren kom och gav mig det här, då rann tårarna på mig.

Nu brister det för Stig. En stor, stark man står och gråter vid köksbänken. Trots att det gått 14 år finns minnena kvar.

– Fortfarande tänker jag på det här lilla barnet och jag tycker att det är hemskt. Jag har ingen förståelse för det som hände. Att lägga ut ett barn i 22 gradig kyla som det var då, det gör man bara inte.

Stig Alsenborg bar flickan till graven.

Stig Alsenbrorg har sparat varenda artikel om begravningen.

Flickans öde berörde människor på djupet. Inför begravningen blev Stig Alsenborg kontaktad av flera personer som ville delta i sörjandet. Ett par från Sundbyberg bad Stig Alsenborg att sätta två ljus vid graven. Någon annan bestämde sig för att, anonymt, finansiera den lilla flickans gravsten. Händelsen blev till och med ett spår i polisens utredning.

Letar spår vid gravstenen

”Hemlig gravsten kan lösa mordgåtan”, skrev tidningarna. Men tipset visade sig vara fruktlöst och polisen fick lägga det åt sidan.

Läs mer: Vittnet Mikael hittade spädbarnet i tunneln

Stig tar några kliv fram till den hjärtformade stenen på Kungsängens kyrkogård. Han känner till platsen väl. Under alla dess år har han, på uppdrag av polisen, återkommit hit för att kontrollera gravplatsen.

På flickans gravsten står "Okänt flickebarn"

På flickans gravsten står ”Okänt flickebarn”

Brev och gosedjur och har skickats till polisen i hopp om en lösning, men än har det inte lett utredningen vidare. Men Stig har inte gett upp, han kommer fortsätta sina besök vid graven.

– Jag vill att Sture och Hasse löser det här. Och kan jag medverka till att de gör det, då ska jag göra det också. Man vet ju aldrig om någon är här samtidigt som jag och säger saker som det inte är meningen att någon ska höra. Det kan ju vara lösningen på allting.

”Det är som att jag känt barnet hela hennes liv.”

Har inga anhöriga

Framför gravstenen märkt ”okänt flickebarn” står en liten docka, en plastfigur och en släckt ljuslykta. Snart kommer våren och då är det kyrkans uppgift att vattna, kratta och sköta om gravplatsen. Någon anhörig finns inte.

– Det är hemskt. Fruktansvärt hemskt är det. Det är som att jag känt barnet hela hennes liv. Nästan som att det skulle vara ens eget, säger Stig Alsenborg.

Radiodokumentär: Hör Stig, vittnet Mikael och poliserna Sture och Hans berätta om mordet som skakade hela landet:

Musik: Lightless Dawn by Kevin MacLeod, Youtube Audio Library.