Stig skrev sig tillbaka från botten

I flera intervjuer om självbiografin återkommer Stig Larsson till temat för boken: att få människor att hålla sig undan amfetamin. Det som fått uppmärksamhet är något helt annat: grova sexscener med unga tjejer.
I flera intervjuer om självbiografin återkommer Stig Larsson till temat för boken: att få människor att hålla sig undan amfetamin. Det som fått uppmärksamhet är något helt annat: grova sexscener med unga tjejer.
Han är höstens mest omskrivna författare, vars självbiografi ”När det känns att det håller på ta slut” genererat rubrik efter rubrik.

Lokaltidningen Mitt i träffade den mångåriga Lilla Essingebon Stig Larsson för att prata döden, ön och budbärarmord.

Stig Larsson är röksugen. Och nervös. Om två månader ska han opereras, för att komma till rätta med det medfödda hjärtfel som den 31 oktober 2010 fick honom att segna ner på Lilla Essingebron och vakna upp på S:t Görans sjukhus.

Det hjärtfel som fick honom att på allvar ge upp sitt mångåriga amfetaminmissbruk, lägga om sina vanor och börja skriva ”När det känns att det håller på ta slut”, den självbiografiska roman som kom ut i november.

Det hjärtfel som dagen vi träffas har fått honom att sluta röka – igen.

– Det är klart att jag är. Är inte du? svarar han på frågan om Stig Larsson är rädd för döden.

Lokaltidningen Mitt i träffar honom över lunch och komna halvvägs plockar Stig Larsson upp ett oöppnat paket nikotinplåster.

– Det funkade när jag låg inne på S:t Göran, säger han och krånglar upp vänstra skjortärmen, suger fast ett plåster på överarmen och fortsätter äta.

Stig Larsson flyttade till Lilla Essingen 1988. Då var han en geniförklarad 33-åring, med hyllade mästerverk som ”Autisterna” och ”Nyår” i ryggen.

Nu, 24 år senare, är han omtalad av helt andra anledningar. Upprinnelsen är självbiografin, i vilken han sammanfattar ett drygt 30-årigt liv som uppburen författare, missbrukare och allting däremellan.

Den passage i boken som fått absolut mest uppmärksamhet är dock scenen där han beskriver en sadomasochistisk sexakt med en ung tjej.

En scen som i sin tur uppmärksammats av i stort sett alla medier, gett rubriker – och där Stig Larsson själv kastat bensin på elden med uttalanden som ”tjejer vill en sak men säger en annan”.

– Man ska inte skjuta bud­bäraren, det är ett gammalt uttryck och jag säger bara som det är. Vi lever i en typ av diktatur – det är helt enkelt så att vissa saker får ingen säga. Du blir skambelagd om du uttrycker vissa saker, och det är ett problem i sig: Till slut vågar ingen uttrycka sig, säger han och menar uppriktigt att han inte förstår varför han provocerar.

– Det är lättare för en man att få syn på vissa aspekter av kvinnoförtrycket och för att åtgärda ett problem är väl minimikravet att man vet om dess existens. Så egentligen borde alla vara tacksamma, jag ger information.

Uppriktigheten, och vädjan till läsaren att verkligen förstå, är något som återkommer i självbiografin. Enligt Stig Larsson har Stig Larsson skrivit en bok om Stig Larsson – som han är, och var.

– Boken är skriven väldigt mycket rakt av. Jag har inte justerat särskilt mycket, säger han.

På väg upp för trapporna från fotograferingen vid Lilla Essinge bryggbad återkommer cigaretterna.

– Jag har alltid haft en cigarett i munnen när jag blivit fotad. Det känns ovant, säger han. Jag kanske ska köpa ett paket ändå? De här jävla plåstren hjälper ju inte.

Fakta

Föddes i Skellefteå

Född: i Skellefteå 1955.

Bor: Lilla Essingen.

Aktuell: med den självbiografiska romanen ”När det känns att det håller på ta slut”.

Utgivning i urval:” Autisterna” (debut, 1979), ”Nyår” (roman, 1984), ”Om en död” (noveller, 1992), ”Natta de mina” (dikter, 1997). Har även skrivit pjäser och filmmanus. Bland annat till SVT-serien ”August” julen 2007.