Stinsen som blev fredskämpe

KP Arnoldsson är Sveriges okände Nobel fredspristagare.

Inte ens i Botkyrka, där han fått en gata uppkallad efter sig, vet alla vem Tumbastinsen var.

På måndag delas Nobels fredspris ut i Oslo rådhus. Genom åren har en handfull fredspristagare kommit från Sverige: Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Hjalmar Branting, Nathan Söderblom och så doldisen i gänget – Klas Pontus Arnoldsson.

– Arnoldsson blev lite lätt bortgallrad när 1900-talets historia skrevs. Han var liberal och det var Socialdemokraterna som skrev historien, säger Botkyrkabon Leif Magnusson som skrivit boken ”Fredskämpen”.

KP Arnoldsson var 16 år när han år 1860 kom till Tumba från Göteborg. Hans far som jobbade vid järnvägen hade dött och SJ såg till att den faderlöse pojken kunde försörja småsyskonen.

I Tumba jobbade han som biljettpojke på den nybyggda stationen. Några år senare kom han tillbaka och jobbade som stins. Han bodde då i stationshuset. Vid den här tiden hade KP börjat skriva böcker, men han var också journalist och blev med tiden ansvarig utgivare för flera tidningar. Det blev ett flertal böcker och pamfletter med åren.

– Arnoldsson var jäkligt radikal. Han hade två tydliga spår i sitt engagemang. Det ena gällde kritik mot statskyrkan. Det andra gällde fredsfrågan, säger Leif Magnusson.

Sverige och Norge var före unionsupplösningen 1905 nära krig. Men KP Arnoldsson uppmuntrade genom föredrag och böcker norrmännen att på ett diplomatiskt sätt jobba för självständighet.

Det imponerade på Alfred Nobel som senare testamenterade priset till att delas ut i Norge.

– Man kan nog säga att Arnoldsson är medskyldig till att priset delas ut i Norge, säger Leif Magnusson.

Men i Sverige blev Arnoldsson hårt ansatt före unionsupplösningen, berättar han..

– I Sverige fanns starka röster för att kuva norrmännen och han kallades för landsförrädare.

Med åren blev Arnoldsson riksdagsman. År 1883, samma år som han motionerade om att Sverige skulle förhålla sig permanent neutralt, blev han medgrundare till Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

Arnoldsson hade också tankar om en överstatlig organisation som skulle verka för fred långt innan FN bildades.

1908, tre år efter den fredliga unionsupplösningen mellan Norge och Sverige, fick KP Arnoldsson fredspriset. Trots det är han i dag bortglömd i de breda folklagren i sitt hemland.

– Men det är alltid någon som intresserar sig för honom, även internationellt. Bland andra forskare om fredsidéerna, förklarar Magnusson.

Leif Magnusson har skrivit ”Fredskämpen”. Här visar han också KP Arnoldssons ”Seklernas hopp. En bok om världsfreden (1901). foto: anders björklund

KP Arnoldsson i riksdagen.