Stockholmarna njuter av livet på Riddarfjärden

Emeli Hagelberg tillsammans med dottern Belle på Riddarfjärden.
Emeli Hagelberg tillsammans med dottern Belle på Riddarfjärden.
En ensam pimplare sitter långt ut på isen och metar – strax intill det iskalla vattnet.
Mitt i:s reporter Erik Lejdelin ger sig ut på Riddarfjärden för ta reda på vem det är. Det visar sig vara svårt.
Men det finns ett gäng andra stockholmare som njuter av livet på isen.

Från västerbron ser människorna ut som en glest befolkad myrkoloni. Längst ut, precis intill kanten där båtarna rivit upp isen, sitter en ensam man och pimplar.

Jag skulle vilja ställa några frågor till honom.

Nere på Riddarfjärden snörar människor på sig långfärdsskridskor – redo för vad som kan vara årets krispigaste dag.

En undermåligt klädd reporter

Tre hundra meter bort skymtar jag pimplarens siluett. Jag börjar bege mig utåt i ofodrade kängor och bomullsrock.

När jag närmar mig tar han sin ryggsäck och rör sig bort, som ett skyggt djur. Jag är precis på väg att kliva ut i den orörda snön när jag inser att jag varken har isdubbar eller ombyte. Jag må vara nyfiken på pimplaren, men det är inte värt att gå i sjön för.

Henrik Engman tog en morgontur ute på Riddarfjärden. Foto: Erik Lejdelin

Jag frågar istället Henrik Engman som tar några selfies i det låga solljuset. Han är småbarnspappa från lilla Essingen och har varit uppe sedan halv sju imorse.

– Jag kom ut vid niotiden och redan då var det mycket människor ute. Det var tre år sedan jag åkte här senast. Annars brukar jag åka bort mot Årsta och Drevviken, säger han.

Han är inte rädd för att gå igenom isen, inte när det finns fot- och skidspår i snön. Jag pekar bort mot den ensamme pimplaren och Henrik kisar mot den avlägsna ryggtavlan.

Är det där helt säkert tror du?

– Han är nog ett bra riktmärke för hur långt ut man kan gå, säger han.

Beppe föredrar tio minus framför sommarens värmebölja. Foto: Erik Lejdelin

Något närmre stranden ligger sjuårige hunden Beppe från Norr Mälarstrand och väntar på att husse ska slunga iväg en tennisboll.

– Beppe vågar gå hur långt ut som helst. Men det vågar inte jag. Men det är coolt att gå här, det är rätt så surrealistiskt, säger hussen Erik.

Sjöräddarna på isen

Plötsligt börjar det dåna från en motor borta vid strandbrynet. Några barn i färgglada overaller springer för att se vad det är för något.

Där ligger en svävare.

Det är Andreas Myrén och Linnéa Bjurner från Sjöräddningssällskapet som ska ut och ”kolla av läget”.

– Jag läste på polisens Facebook att det var några som gick igenom isen i natt. De hade druckit och skulle ta en genväg över Riddarfjärden, en blev nedkyld och fick åka med ambulans till Sös, säger Andreas Myrén.

Andreas och Linnéa arbetar ideellt hos Sjöräddningssällskapet. Foto: Erik Lejdelin

 Jag ringde honom igår kväll och frågade om han ville åka ut idag

Linnéa Bjurner

Han är säljare till vardags och Linnéa är ekonom. Ratta runt i svävaren gör de frivilligt.

– Jag ringde Andreas igår kväll och frågade om han ville åka ut idag, säger Linnea.

Har människor bra koll på säkerheten på isen?

– Vissa har isdubbar och ryggsäck med ombyte. Många har det inte. Men man ska räkna med att man kan gå igenom isen. Det gör ju alla långfärdsåkarna. De åker i oftast i grupp och har kastlinor och hela kittet.

Vad tycker du om den där pimplaren då?

– Han kan väl sitta där. Det är nog häftigt om det kommer en båt, bara han vet vad han gör.

Det råder nästan Top Gun-stämning när Andreas och Linnéa går ut över isen och sätter sig i den knallröda svävaren. Barnen står som små ljus och ser på när farkosten försvinner bort i ett snömoln.

Andreas säger att svävaren kan ta sig fram på is, vatten och land. Foto: Erik Lejdelin

Barnfamiljer passar på

Svävaren imponerar också på Niklas Hagelberg från Alvik som är ute och drar sin 16 månader gamla dotter Belle i pulka. Mamman Emeli Hagelberg passar på att ta några bilder när pappan och dottern springer runt i cirklar.

– Vi försöker upptäcka Stockholm på olika sätt. Förra veckan var vi ute på 4-H-gården på Djurgården. Nu är vi på isen i Rålis. Det är verkligen superkrispigt idag.

Ni är inte rädda för isen ska spricka? 

– Vi har ingen utrustning alls egentligen. Men jag ska villigt erkänna att jag hade lite respekt innan jag gav mig ut.

– Men nu var det så himla mycket människor här ute. Det är upptrampat och det är mycket barnfamiljer, fyller Emeli i.

Niklas Hagelberg säger att de varje söndag försöker hitta på en ny upplevelse. Idag blev det isen på Riddarfjärden. Foto: Erik Lejdelin

Mötet med en pimplare

Solen börjar gå ner och min bomullsrock skyddar dåligt mot de sjunkande minusgraderna ute på sjön. Det går tydligen inte att vänta ut den ensamme pimplaren.

Men på väg tillbaka får jag syn på en man med en stor borr över axeln. En pimplare!

Jag springer i kapp mannen som visar sig heta Juha Harmaala.

Vad är charmen med att pimpla?

– Njae, alltså det är jäkligt kallt egentligen. I dag sitter jag nog i två timmar. Man kan fundera på livet och plötsligt smäller det till i spöt.

Hur ofta händer det egentligen?

– Det beror på, träffar man på ett stim så kan man fiska upp några stycken. Ibland är det helt dött. Har man tur så träffar man pilken rätt i skallen på en abborre.

Juha Harmaala säger att Hornbergs strand är bra jaktmarker för pimplare. Där kan man nämligen få gös. Foto: Erik Lejdelin

Vi avbryter vårt samtal och tittar på svävaren som nu dånar långt där ute – alldeles i närheten av den ensamma pimplaren.

Tror du han blir förbannad nu? Skrämmer de inte fisken?

– Nä, de ligger nog stilla ändå.