Vi följer gångvägen från Blackeberg ned till Kvarnviken.

– Här börjar det, säger Klas. Nu är det så här hela vägen.

Trädrötter har trängt upp så att den brant sluttande gångvägens asfalt buktar.

Klas kör sakta ned för den branta backen med elrullstolen.

– När det är så här kraftiga rötter ska man ta bort asfalten och hugga av rötterna, tycker han.

Trädrötter har brutit upp gångvägens asfalt. Klas får köra försiktigt med sin elrullstol.

Malin Lövkvist

Sedan åtta år är han beroende av elrullstolen.

Elrullstolen har stor betydelse för honom för att han ska komma ut.

Klas säger att för 40 år sedan var den här branta gångvägen slät och fri från utbuktningar. I dag gör sig rötter från träd som växer vid gångvägen allt mer påminda, enligt honom.

– Den här blir bara värre och värre.

Klas säger att han har bett stadsdelen att följa med på en promenad så att han kan visa.

Ingen har ringt.

– Jag får inget svar alls, de struntar i det.

På ett ställe i den branta backen stannar vi till. Här växer rötter på ett sätt så att asfalten buktar än mer kraftigt.

På den här platsen i backen säger Klas att han vid ett tillfällen vält med elrullstolen. Orsaken, enligt honom, var ojämnheterna i asfalten, orsakade av trädrötter.

Malin Lövkvist

Här har han vält med elrullstolen, säger han.

– Jag slog mig i sidan.

Eftersom han befann sig ensam på platsen fick han krypa tillbaka till elrullstolen och välta upp rullstolen på rätt köl. Elrullstolens tunga batterier är placerade under sätet vilket gör att rullstolen har en låg tyngdpunkt och möjlig för honom att själv vända upp, förklarar han.

Strandpromenaden är inte längre lika tillgänglig för Klas som tidigare.

Malin Lövkvist

Vi når ned till någorlunda plan mark.

– Här är vattnet, konstaterar Klas när vi får syn på Mälarens vattenspegel.

Parallellt med vattnet går en strandpromenad. En del av strandpromenaden, på en bergig delsträcka, består av ett trädäck.

På andra sidan trädäcket, där strandpromenaden fortsätter upp för en brant sluttning, har trästockar placerats ut, enligt Klas för att hindra att regn spolar bort jorden. Här är det stopp för honom, stockarna gör det omöjligt för honom ta sig upp för sluttningen med elrullstolen.

En av ojämnheterna på gångvägen.

Malin Lövkvist

Klas använder ett kraftuttryck när han uttrycker vad han tycker om det.

"Kan inte hålla alla vägar tillgängliga"

Åsa Otteklint, parkingenjör i Bromma stadsdelsförvaltning känner väl till den branta backen ned till Kvarnviken:

– Det är ett väldigt, väldigt brant parti där och det är vi medvetna om. Om det är hinder med uppbruten asfalt så är det sådant vi får renovera så klart, om vi anser att det är görbart. Tillgängligheten är svår att göra något åt i och med att det lutar så pass. 

Har du något råd till Klas?

– Nej, det har jag egentligen inte mer än att jag beklagar att det är otillgängligt för just honom att komma fram där. Men staden kan inte hålla alla vägar tillgängliga för alla, säger Åsa Otteklint.

Klas säger att när han framför sina synpunkter till staden om skicket på gångvägarna i Blackeberg, möts han av tystnad.

Malin Lövkvist

Klas hoppas på en förändring.

– Att det är framkomligt överallt för oss som sitter i rullstol och att det åtgärdas när man påpekar dålig framkomlighet, säger Klas.