Striktare regler när behovet bedöms

Biståndsbedömningen har blivit striktare. Därför förlorar Jeanette Eriksson assistansen, enligt stadsdelsförvaltningen.

I fyra år har Jeanette Eriksson och förvaltningen tvistat om rätten till assistans enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade, men domstolen går på stadsdelens linje.

Hur kan Jeanette Erikssons hjälpbehov ha minskat så drastiskt sedan 2002?

– Hon har under lång tid haft mycket omfattande insatser utifrån sin funktionsnedsättning. Under åren har rättspraxis förändrats, man mäter behovet på ett annat sätt i dag. Hon var också tidigare ensamstående mor till tre barn, vilket man tar hänsyn till i bedömningen. Nu har hennes barn flyttat hemifrån, säger Birgitta Morin, enhetschef i stadsdelen.

Jeanette Eriksson påpekar dock att hennes barn är födda 1978, -80 och -88.

– De två äldsta hade flyttat hemifrån redan när jag fick assistansen. Att hänsyn togs till barnen är en efterhandskonstruktion.

Vad har ni som förvaltning för ansvar för Jeanette Eriksson mot bakgrund av att hon lämnades i sticket som barn?

– Det som orsakade hennes funktionsnedsättning är fruktansvärt. Men en biståndsbedömning görs utifrån det faktiska behov personen har i dag. Det finns vid bedömningen ingen koppling till hur funktionsnedsättningen uppstod, assistansen är ingen kompensation för det, säger Birgitta Morin.

Möjligheten att stämma kommunen för det som hände Jeanette Eriksson i barndomen är minimal. Ärendet är sedan länge preskriberat.

Jeanette Eriksson.