Svampar gror i regnets spår

Svampkonsulenten Helena Wallqvist och hennes syster Bibbi Wallqvist plockar korgarna med svamp. Till vänster hittar Helena en fin gransopp.
Svampkonsulenten Helena Wallqvist och hennes syster Bibbi Wallqvist plockar korgarna med svamp. Till vänster hittar Helena en fin gransopp.
Kantarell och karljohan i all ära – men Sollentunas svampskogar erbjuder mer än så.

Svampkonsulenten ­Helena Wallqvist tipsar Mitt i:s läsare om både ställen och svampar.

Hittills i år har vädret levt upp till nidbilden av svensk sommar med omväxlande blå himmel och plötsliga regnskurar.

Men en som inte klagat är Sollentunabon och svampkonsulenten Helena Wallqvist. Rikligt med regn men samtidigt ganska varmt så det torkar upp mellan skurarna är nämligen optimalt för medlemmarna i fungi-familjen.

– Det har varit väldigt gynnsamt i år, speciellt för kantareller, berättar Helena.

Även om man kommer långt på det gula guldet kan svampskogen bjuda på betydligt mer. Av de omkring 10 000 svamparter som finns i Sverige är drygt ett hundratal goda att äta.

För nybörjare som vill vidga sina vyer tipsar Helena Wallqvist om taggsvamp, trumpetsvamp och soppar (se faktaruta).

– Soppar är tacksamma för de är lätta att känna igen och ingen av dem är dödlig. Gallsoppen smakar illa, och den giftiga djävulssoppen är sällsynt och finns bara på Gotland och Öland, säger Helena Wallqvist.

I Sollentuna finns flera bra områden att plocka på, tycker hon. Själv åker Helena gärna till skogarna runt Rösjön eller ut på Järvafältet.

– Det finns också fina skogsstigar runt Vaxmora torp. Där har jag inte varit ännu men jag ska prova, säger hon.

För de flesta är svamp något som hör sensommaren och hösten till. Men som svampkonsulent har ­Helena Wallqvist fullt upp året om. Under vinterhalvåret är det kurser och föreläsningar med föreningen Stockholms svamp­vänner, och under svampsäsongen är det arbete ute i skogarna som gäller. Utflykter med grupper, och så plockning för eget bruk förstås.

– Jag plockar rätt mycket den här tiden, och om jag får mycket kan jag äta i flera dagar.

En av Helena wallqvists favoritsvampar är stolt fjällskivling, gärna panerad och stekt, med en droppe pressad citron. En annan är sandsoppen som växer i tallskog och trivs bra i mossan på berg och stenhällar.

– Sandsoppen är ofta fräsch och inte lika angripen som andra svampar. Jag har torkad sandsopp sedan förra året som jag inte har provat ännu. Det sägs vara lika gott som stenmurkla, som numera anses vara en giftsvamp man inte ska äta, säger Helena.

Fakta

Tänk på detta i svampskogen

Ny bok: Se till att ha med en relativt ny utgåva av en svampbok. Det kommer nya rön om svampar med jämna mellanrum och det bra att hålla sig uppdaterad.

Luftig korg: Lägg inte svampen i en plastpåse eller ett tätt kärl. En luftig korg är bra, gärna med mindre burkar med hål för att sortera medan man plockar.

Lita inte på snigeln: Bara för att man ser en larv eller snigel på en svamp betyder det inte att arten inte är giftig för människor.

Se upp: Om du är osäker, undvik vita eller gröna svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Där finns de allra giftigaste svamparna, till exempel toppig giftspindling och vit respektive lömsk flugsvamp.

Källa: Helena Wallqvist

svampkonsulent

Fakta

Tre sorter för nybörjare

Blek taggsvamp, rödgul taggsvamp: De är lätta att urskilja men det är ingen fara om man förväxlar dem med varandra. Blek taggsvamp anses vara den finare av dem.

Svart trumpetsvamp, rödgul trumpetsvamp: Påminner om kantareller men har tunnare kött samt ihålig fot. Båda är lämpliga att torka.

Soppar: Matiga och lätta att känna igen på rören under hatten. Exempel på goda soppar är sandsopp, smörsopp och stensopp (karljohansvamp).