Hela Sverige ryms i Aspviks koloniområde: ”Ett miniatyrsamhälle”

Siv Jernberg-Moberg är ordförande i Aspviks Koloniträdgårdsförening.
Ett magnoliaträd och kolonisten Siv Jernberg-Moberg.
Hos Aspviks koloni i Upplands-Bro väntar en ny säsong. Kolonisterna Siv, Dagge och Jan börjar så sakteliga att skaka liv i miniatyrsamhället där sociala odlare också är välkomna.

– Det finns inget tvång här att alla måste odla morötter. De som vill kan också odla social verksamhet – det sociala livet, säger Siv Jernberg-Moberg när Mitt i gör ett besök.

– Vi har ju våra små gator här, den vi går på nu heter Morotsvägen och där borta har du Kålvägen, säger Siv Jernberg-Moberg, samtidigt som gruset knastrar under fötterna och fåglarna kvittrar.

Våren lyser än med sin frånvaro, även i Aspviks koloniområde i Upplands-Bro.

Man kan säga att vi är ett miniatyrsamhälle som återspeglar hela Sverige

Dagge Nuhma

Siv är ordförande i Aspviks Koloniträdgårdsförening. Hon har haft sin kolonilott här i snart tjugo år, från början hittade hon hit tack vare brorsan.

Ännu har inte Siv flyttat ut till stugan, i regel brukar hon och hennes man ha gjort det i början av maj – men kylan har gjort att de väntar lite extra i år.

Potatissättning som styrketräning

I en odlingslott står Jan Enbuske och arbetar, han är i färd med att sätta potatis.

– Det är bra styrketräning det här, men det är ryggen som tar stryk, säger Jan. Han berättar att han var på gymmet igår.

Siv Jernberg-Moberg, hunden Trouper och Jan Enbuske.

Siv Jernberg-Moberg, hunden Trouper och Jan Enbuske. Foto: Niklas Loman

– Man behöver faktiskt träna för att orka med att jobba i trädgården, konstaterar Siv.

Intill hennes ben sitter hunden Trouper och väntar på att vi ska vandra vidare. Ja, Trouper heter Trouper efter den klassiska Abba-hiten.

Sivs hund Trouper var också med när Mitt i besökte Aspviks koloniområde.

Sivs hund Trouper var också med när Mitt i besökte Aspviks koloniområde. Foto: Niklas Loman

Föreningens arbetsdag

Både Siv och Jan verkar vara förväntansfulla inför stundande arbetsdag med hela föreningen. Varje år har föreningen fem arbetsdagar då alla hjälpts åt – på söndag är det dags för den första.

Jan Enbuske fortsätter sitt arbete och Siv visar vägen till en mångårig kolonist som hjälper till med allt möjligt – även fast han inte är med i styrelsen.

”Vi går ju inte bara in hos varandra”

Vid ett lummigt buskage stannar vi till. Siv ringer på en dörrklocka som ser ut att sväva fritt i en grönskimrande häck.

– Vi går ju inte bara in hos varandra.

En man med pigga ögon och stort leende tittar ut från ett hus inne i trädgården.

– Halloj Dagge, ropar Siv.

Dagge Nuhma i sitt växthus.

Dagge Nuhma i sitt växthus. Foto: Niklas Loman

– Allting kommer ann på klädseln, konstaterar Dagge när han kommenterar vädret.

Sociala odlare

Under stort engagemang berättar Dagge tillsammans med Siv om arbetet med att försöka engagera de som kommer som nya kolonister.

– Det finns inget tvång här att alla måste odla morötter. De som vill kan också odla social verksamhet – det sociala livet. Jag tror inte att det finns någon som inte odlar något alls, om inte så odlar man blommor, säger Siv.

De lyfter fram alla de samlingspunkter som föreningen har: caféet, biblioteket, kontoret där styrelsen tar emot och dansbanan såklart – den har Dagge varit med och byggt.

Dagge öppnar växthuset i sin trädgård, och en av flera uppskattade mötesplatser – kontoret. Foto: Niklas Loman

Dagge öppnar växthuset i sin trädgård, och en av flera uppskattade mötesplatser – kontoret. Foto: Niklas Loman

– I min karriär var jag krögare från början men jag blev trött på allt skrikande i köken så jag började att bygga hus, säger Dagge och ler.

– Man kan säga att vi är ett miniatyrsamhälle som återspeglar hela Sverige, det är en rätt kul grej. Om du vill göra en Sifo-undersökning, då går du bara runt och frågar alla hundrafemtiotvå.