Tävlar trots grymma smärtor

Det 40:e Lidingöloppet är avklarat och nu är siktet inställt mot en 36:e klassiker. Men ansträngningen har ett pris för cancersjuke Anders Gyhlenius, som tvingas uthärda olidliga smärtor.

– Det är lätt värt det, säger han.

År 2010 fick Anders Gyhlenius beskedet att han har skelettcancer. Bara några få månader återstod att leva.

Tre år senare lever han fortfarande livet till fullo och aktiverar sig så mycket han kan. Förra helgen avverkade han sitt 40:e Lidingölopp, och han har fullföljt ”En svensk klassiker” 35 gånger – tredje flest i landet.

Trots läkarnas avrådan från att under och efter cellgiftsbehandling utsätta sig för fysiska prövningar har han gått sin egen väg.

Under sin tid som cancersjuk har Anders Gyhlenius inte sjukanmält sig från jobbet som varuhuschef på Ikea i Kungens kurva en enda gång, trots att han stundtals knappt kunnat stå på benen. Han har under sitt 61-åriga liv genomfört cirka 800 lopp i löpning, simning, cykling, skidåkning och triathlon utan att bryta ett enda.

– Ingvar Kamprad kallar mig för ”den tjurige”. Han menar att jag aldrig ger upp, utan bara hänger i. Det stämmer nog. Jag har inte varit duktig på någonting i hela mitt liv, men jag har levt mycket på att jag håller ut och har ett ganska positivt sinnelag. Det här har bara förstärkts nu när man blivit sjuk, säger han.

Tiden efter Lidingöloppet förra helgen har präglats av extrema smärtor.

– Jag har haft så otroligt ont i skelettet. Smärtstillandet hjälper inte, man bara ligger där och ojar sig. Men när jag sprang var det inga smärtor alls. Det var helt fantastiskt, säger han.

Trots att smärtstillande inte hjälper har han hittat sin egen medicin mot värkarna. Njutningen av själva upplevelsen av ett lopp gör att han kan stå ut med den efterföljande fysiska plågan.

– Den ena delen av mig njuter av att jag mår så bra och är lycklig över att jag har gjort det här. Den delen försöker jag separera från smärtdelen. Jag får njuta i det psykiska och lida i det fysiska, trots att jag är i en och samma person. Lyckas man separera de två så kan man ha ont och ändå tycka att det är helt okej.

Anders Gyhlenius vet inte hur lång tid han har kvar att leva, men han har försonats med tanken på att han kanske inte finns till inom en snar framtid. Men den tiden han har kvar utnyttjas till fullo, tillsammans med hustrun Karin.

– Vi försöker minimera tänket på det vi inte kan göra. Det är visserligen massor av saker som går bort, men det är fortfarande saker som gör livet helt underbart.

Han har inga planer på att slöa bort sin sista tid på jorden.

– Jag lever hellre fullt ut i hundra dagar till än att ligga i en säng med intravenösa behandlingar och ligga och ruttna bort i trehundra dagar. Jag kommer att fortsätta att sprattla så länge det bara går, säger Anders Gyhlenius.

’’Ingvar Kamprad kallar mig för den tjurige. Han menar att jag aldrig ger upp, utan bara hänger i.” anders gyhlenius