Terrorrättegången: Jag fick kalla kårar

Usanee Pinpetch
Usanee Pinpetch från Vällingby berättade för rätten om terrordådet.
Usanee Pinpetch
Usanee Pinpetch från Vällingby.
Usanee Pinpetch tvingades kasta sig undan för att inte träffas av lastbilen på Drottninggatan.
I tisdags vittnade hon i rätten under rättegången mot Rakhmat Akilov.
– Jag fick kalla kårar när jag kom dit. Minnena kom tillbaka, säger hon.

Hade inte hennes sambo dragit undan henne den där dagen i april förra året så hade Usanee Pinpetch från Vällingby träffats av lastbilen som kom rusande längs Drottninggatan.

I tisdags var det hennes tur att berätta för rätten vad hon var med om den 7 april förra året.

– Jag kände ingenting speciellt innan, men när jag väl kom dit fick jag kalla kårar och rysningar. Minnena kom liksom tillbaka. Lite läskigt var det, säger Usanee Pinpetch.

Akilov var inte i salen

Själva vittnesmålet gick bra. Rakhmat Avilov befann sig inte i salen när hon svarade på frågorna från både åklagare och försvarare.

– Advokaten ordnade så att han inte var i salen när vi vittnade, och det kändes skönt. Jag tror inte att jag hade klarat av det annars, säger hon.

Jag är extremt rädd för bilar

Hon berättade för rätten hur hon tvingades hoppa undan för att inte bli påkörd av lastbilen. Vad hon såg. Hur hon hjälpte en gråtande liten pojke som ropade efter sin mamma. Hur hon var chockad och skakig efteråt. Hur hon fortfarande är rädd för bilar.

– Jag tänker fortfarande på vad som hade hänt om jag inte hade hoppat undan.

Har blivit rädd för bilar

Pojken som hon hjälpte klarade sig, det vet hon nu. Han var på stan med sin mamma och mormor när lastbilen kom rusande. Hans mormor skadades, men de klarade sig alla tre.

– Pojken är pigg och glad nu och klarade sig jättebra, säger Usanee.

Även om Usanee Pinpetch och hennes sambo klarade sig oskadda fysiskt, har händelsen ämnat spår psykiskt.

Efter terrordådet har hon blivit rädd för bilar. Hon står länge vid övergångsställen för att vara säker på att bilarna stannar innan hon vågar gå över gatan.

– Jag är extremt rädd för bilar. Jag ryser bara jag tänker på det, säger hon.

Nu återstår väntan på domen. En dom hon hoppas blir hård.

– Jag hoppas att han får det straff han förtjänar. Jag önskar att han får livstid, men man vet aldrig, säger hon.