Min lokala hjälte

Tom satt fastklämd – då grep lillebror in

Storebror Tom (i grön jacka) fastnade i glipan mellan bergvägg och staket. Tack vare lillebror Jim fick han hjälp.
Storebror Tom (i grön jacka) fastnade i glipan mellan bergvägg och staket. Tack vare lillebror Jim fick han hjälp.
Bröderna Hägglund skulle ta en genväg hem från skolan. Då halkade Tom, 9, och fastnade.

I beckmörker och minusgrader ropade de förgäves på hjälp i 40 minuter. Sedan fick Jim, 7, en snilleblixt.

Vanligtvis tar de gångvägen längs Lötsjön när de ska hem till Hallonbergen från Ängskolan, där Tom går i trean och Jim i ettan. Men förra tisdagen ville de hem fort eftersom det var så kallt. De tog därför vägen via Sundbybergs IP. Storebror Tom tog täten när bröderna skulle ta sig förbi det höga staketet bakom simhallen för att ta sig vidare ner på gångvägen igen.

Men berget var glashalt och Tom hade bara kommit över med ena benet när han insåg att han satt fast i glipan mellan staketet och bergväggen.

– Jag hade nog inte riktigt tänkt färdigt när jag började klättra över. Men det såg ju lätt ut, säger han.

Hur han än försökte komma loss satt han där han satt med ett krampaktigt tag om staketet.

– Det gjorde ont i benet. Sedan domnade det bort. Jag ångrade att jag inte hade vantar eller överdragsbyxor, det var jättekallt.

Lillebror Jim blev både frustrerad och orolig av att inte kunna hjälpa sin bror.

– Vi skrek på mamma och på ambulansen, men det var ingen som hörde. Jag var rädd och ville bara hem, berättar han.

Men så kom han på att deras mamma sytt fast en lapp med telefonnumret hem på Toms ryggsäck. Bröderna spejade mot husen på andra sidan simhallen, och när de fick syn på en farbror började Jim springa. Där fick han hjälp att ringa hem till mamma Petra, som vid det här laget börjat bli orolig.

Polis tillkallades för att dirigera om trafiken på Ursviksvägen för att få framkomlighet för räddningstjänstens bilar. Väl på plats vid staketet kliade sig brandmännen i huvudet. Det var ett mysterium att Tom inte kunde lirkas loss.

När pappa Pelle anlände tog han därför saken i egna händer. Han lånade en kofot från brandbilen och bände undan staketet. Nu utvidgades utrymmet mellan staket och berg och en lättad Tom fick äntligen känna marken under sina fötter. Vid det laget var han rejält nedkyld, det var sju minusgrader och 40 minuter hade passerat sedan han fastnade.

Ambulanspersonalen tog med Tom till Karolinska sjukhuset, där det konstaterades att han klarat sig undan med några blåmärken.

– Det var lite läskigt men mest spännande att åka ambulans. Jag fick ta prover och de kände på pulsen, berättar Tom.

Några dagar efter äventyret är mamma Petra försiktigt positiv.

– Jag tror att de lärt sig något, men man vet ju aldrig, säger hon.